Hem > Betraktelser > Pedro och Hamsun

Pedro och Hamsun

Följande text är tagen ur ”I Spanska Folkets Tjänst”, Ivan Faludi,, Federativs, 1937. Utgiven under kriget. Jag skriver av kapitlet för att texten ska finnas kvar. Jag kommer succesivt ta ”godbitar” från sådana texter då jag besitter en hel del litteratur om spanska inbördeskriget släppt under krigsåren, som även innefattar vissa rena dabokbsinlägg. Denna text är bibehållen för humorn, det normala och det jordnära hos en antifascistisk frontsoldat. Syftet är att ge perspektiv. Den släpps också nu som en hyllning till de spanienfrivilliga och spanska republiken inför 1 Maj.

Pedro och Hamsun

Tätt invid husväggen till ett av de finfina palats, som Madrids överklass ägt, sitter Madrids gatuförsäljare. De sitter där hopsjukna på sina stolar eller på arabiskt sätt – med korslagda ben – på medhavda kuddar. Det är just det orientaliska i gatubilden – detta med gatuhandeln á la Österlandet. Det är för oss sak samma, om det är gammalt arv från kalifatets – Cordobakailfatets – tid eller ett utslag av det kommersiella geniet hos avkomman av levantiner och afrikanare. I varje fall: köpmannen, denborde köpmannen, sitter på de varor han kan ha att salubjuda sina kunder. Och den kommersiella begåvningen hos dessa levantiner hjälper till att upptäcka kunden, varhelst en sådan visar sig på gatan.

Kunden – det är just nu milismannen.

Och vilken kund! När han med sina pesetas i fickan återvänder från fronten eller får några dagars permission för att uppleva Madrid, då har han tillfälle att bli av med sina sammansparade slantar. Han vill också köpa allting han har råd till, och som han förr i världen inte ens kunde drömma om.

Han köper sig även kultur, i den mån kultur finnes till salu. Under det han låg i skyttegraven eller bakom fronten i reservpositionen har han lärt sig att uppskatta det tryckta ordet, detta tryckta ord, som för sex år sedan var helt förbjudet, för ett år sedan ännu halvförbjudet för honom.

Nu promenerar den självmedvetne milissoldaten Pedro stolt i sin nya uniform på Alcalá, som med sin söndertrasade trottoar och sina tillklistrade fönster, samt gråa proletära massor, är lika förtrogen för frontsoldaten som den egna byn. Lika förtrogen som fronten. Det är ju samma luft vi inandas. Dessa kilometer som skiljer oss, väges upp av fascisternas artillerisalvor, som dagligen hälsar på kvinnor och barn i Madrid.

Milissoldaten Pedro håller penningpungen med säkert grepp. Inte som han vore rätt att någon vill ta ifrån honom hans nya ”rikedom”. Nej, det tror han inte – det vore ju också det eländigaste kräk, som kunde vilja bestjäla en frontsoldat! Nej, Pedro stoppar inte ner pungen, för han ämnar öppna och tömma den vid lämpligt tillfälle. Och lämpliga tillfällen finns det gott om.

Han tittar på de litterära produkter, som för en spottstyver saluhålles á Madrids gator. Böcker och trasiga häften. En moderoman betingar ett pris av 30 centimos, och klassiker får man ofta under 80 centimos.  Han griper efter en tjock volym och försöke stava författarens namn. Det är ett verk av den ”famoso escritor noruego” Knut Hamsun. ”Segelfoss Stad” heter boken.

– Är det en bra bok? frågar mig Pedro. Han tror att jag begriper saken eftersom han tror sig kunna fastställa att jag inte är iberier (Det gäller bara att titta på kostymen och frisyren, så vet han allt).

– Utmärkt, svarar jag. Han är en av de största bland alla norska författare.

– Är det om kriget? undrar Pedro, lite misstrogen.

– Nej, han skildrar de sociala förhållanden i en småstad.

– Då vill jag läsa den, beslutar Pedro och ber om min adress. Ty han tror, att jag skulle kunna meddela honom ytterligare namn och titel på böcker. Samtidigt köper han också flera exemplar av den pornografiska tidskriften ”El Straperlo” – den utkom före kriget – jämte en populärvetenskaplig broschyr över preventivmedel mot havandeskap.

En vecka senare kommer Pedro till mig – något nervös och på dåligt humör.
Han har endast Hamsun i handen. ”El Strapiero” och havandeskapet lämnade han nog hemma hos sig.

– Nå Pedro, vad tyckte du om denna ”noruego”?

– Ingenting, säger Pedro och spottar (sistnämnda handling står dock inte i förbindelse med hans kritik över Hamsun) – Ingenting för mig, tillägger han lite överlägset och slänger boken på mitt skrivbord.

Jag börjar bli ledsen å författarens vägnar, ty hela världen vet, att bemälde norrman är förskräckligt egenkär ochinte skulle tåla en nedsättande kritik från en milismans sida. Men Segelfoss och Sörland är långt borta, oändligt långt..

– Oändligt långt borta, säger Pedro som om han gissade sig till mina tankar. Du säger att mannen skriver något socialt. Det gör han inte. Han pratar bar smörja. Ingenting socialt tar han med. Vad skall en dylik bok tjäna till?

–  Ja, med Pedro försöker jag inleda förhandlingen till en provisorisk vapenvila, du måste dock betänka, att han skriver om det som finns i hans land.

– Tja, genmäler Pedro, men han är ändå inet socialt inställd. Nu skulle han behöva skriva om ögonblickets krav: om kriget, fascismen och kvinnofrågan. Han bara pratar om parfymerade fruntimmer och latmaskar, tillhörande överklassen. En stor författare tror du? Nej inte alls.

Vill du veta, hur man skall skriva om kärleken, titta bara, här är boken..

Och han halar upp ur byxfickan ett frukansvärt tilltygat häfte.

Han glätter de skrynkliga bladen och stryker ömt med tummen och pekfingret över titelbladets illustration, en naken kvinna med upplöst hår, knäande framför en ung man med Menjou-mustascher, allt i röd och blå färg. ”En glädjeflickas Golgata”, skildrad på grundval av autentiska uppgifter av Carmen del Torres 12-13 upplagan.

Häftet kostar bara en real, inet ens hälften a vad Pedro gav för Hamsun-boken.

– Jag skall köpa mig fortsättningen också – varje månad kommer ett nytt häfte, säger Pedro och ber mig ta emot den norska romanen som present av honom.

– Namnet på karlen vill jag skriva upp, tillägger han, för att inte köpa någon av honom en gång till. Hur stavar du? Ansum? Bueno, Ansum… och Pedro noterar i sin fickkalender med stora bokstäver:

– Inte läsa Eknut  Ansum, noruego!

Annonser
Kategorier:Betraktelser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: