Hem > Uncategorized > Därför röstar jag på socialdemokraterna ..

Därför röstar jag på socialdemokraterna ..

”Nu går fan på torra land”, ”Nu har han väl ändå tappat allt vett i huvudet”, ”Har han blivit helt fullkomligt dum i huvudet?”, ”Han har ju inte gjort annat än att skälla på dom?”

Nej kamrater och vänner, helt upp mot väggarna har jag inte blivit än, snarare tvärtom.

Först ska jag bara klargöra en sak: jag är fullt medveten om vad sossarna ställt till för elände sedan, ja sedan deras start har det mer eller mindre varit olika delar jag stört mig på, och i synnerhet hur de stått i bräschen för välfärdens nedmontering sedan 80-talet, och hur de medvetet, metodiskt och övertygat förberedd marken för det samhälle, och det ekonomiska system, vi har idag.

Tro mig, att studera socialdemokratins förakt för sina gräsrötter och dess lögner, maktfullkomlighet, pampvälde och byråkrati är någonting jag ägnat sammanlagt säkert flera månader av mitt liv till. I allt från slitningar i partiets början till hetsjakter och utrensningar vid andra världskriget, till byråkratisering och centralisering och sedemera nyliberalism. Svenska Socialdemokraterna är, precis som så många Europeiska systerpartier till dom, huvudanledningen till varför att arbetarklassen i hela Europa tappat tron på arbetarrörelsen, fackföreningarna och välfärdsamhället. Så enkelt är det, de hade klassens förtroende en gång, de har effektivt sabbat allt sånt stöd och mandat. Majoriteten av rösterna kommer idag antingen från nya kärngrupper de riktat in sig på (se: ”sveriges småföretagerparti”) eller till oss arbetare som helt enkelt inte har något vettigare alternativ. Karriäristerna kutar upp på LO borgen och Sveavägen fullt medvetna om det här, och driver vidare utvecklingen, när man står utanför och se dem gå in är det så tydligt att det är en politisk adel, som ser efter varandra, vi har att göra med.

Ta till exempel vår tilltänkta nya statsminister Mona Sahlin (Förr: Mona Andersson) som tillhör den högerfalang som klev in i SAP på 80-talet och stått i bräschen både för bemanningsföretag, privatiseringar och att skjutsa socialdemokratin mot en medelklassbaserad bas. Hon är en av de värsta människorna jag känner till. Jag tål inte hennes röst, allt kring den kvinnan andas Thatcherism, hyckleri, svek och trams. Sämre politiker har jag aldrig skådat. När SD hade partidebatt med Mona så torskade hon helt och hållet, helt överkörd, hennes avskyvärda politiska korrekthet målade in henne i ett hörn hon inte kunde ta sig ut ifrån och hon fick stryk av de erkänt sämsta debattörerna i branschen. En vettigare sosse, från någon tidigare generation, fastän jag säkert skulle kritisera denne ändå, hade helt enkelt använd enkla klassfrågor och på så sätt nedmonterat resonomanget totalt. Men inte Mona, såklart. Hon har inget intresse av sånt, hon intresserar sig bara för makten i sig, ett fullkomligt praktexempel på hur den politiska adeln nu börjar komma upp sig och snart sitter på reela maktpositioner, inte bara i LO, utan även snart i Sverige.

Katastrofen inför valet är därför ett faktum hursomhelst. Det finns inga vinningar att vänta. Men varför röstar jag på detta ”arbetarparti” jag i åratal dissikrerat i allt från Gotha Konferensen, till 1909, till korporatism och sedemera Olof Palmes avskyvärda arbetsmarknadspolitik (Se: gruvstrejken på LKAB). Ja, varför då?

Lås oss resonera lite kring det här.

Hur jag än väljer att rösta som socialist kommer min röst gå till Mona Sahlin (man ska inte få för sig att de går till gräsrötterna). Detta är ett faktum oavsett om jag nu väljer V, som jag ska dissikera snart, eller de ”politiska hemorojjderna” i MP.

Prioriteringar då: röstar jag enbart för att få bort nuvarande regeringen, som så många resonerar. Helt begripligt med tanke på senaste årens samhällsutveckling.

Självklart vill jag få bort alliansen, men nej jag röstar inte bara för det, läget är för allvarligt för att sikta kortsiktigt, jag röstar därför för att ställa i ordning pjäserna för en omdaning. Fullt förstående, och med fullt medvetande, att parlamentarism för det mesta är trams, ljug och ineffektivt. Ekonomin styr samhället som sagt, inte parlament. Argument som ”Du kan påverka!” biter inte på mig, jag kan inte påverka det jag vill påverka, det enda jag kan påverka är diverse olika procentenheter för den rödgröna nyliberala enheten var fjärde år. På sin höjd, om det nu fanns något sådant, skulle jag lokalt kunna få fram en kandidat som är vettig. Men det här är stockholm, och i stockholm är de mest vänsterut sådana som skulle ses som mittenliberaler i övriga landet.

Detta kan te sig paradoxalt. På många olika sätt. ”varför röstar du inte på V då?”, ”varför röstar du inte alls då”, ”om du inte tror på parlamentarismen, varför bryr du dig?”
Och det är detta jag resonera vidare kring.

För det första: En röst på V är en bortkastad röst.

Vänsterpartiet är idag ett av sveriges största medelklasspartier, vilket säger mycket för ett parti som ligger på gränsen att få vara kvar. Frågorna de idag driver är långt ifrån någon form av klasspolitik. Som högst har de inom klasspolitiken pysslat med vad man kan avskriva som ”plakatpolitik”. Fokus för V har varit de senaste 10 åren på frågor som klassen själv vänt sig ifrån: utrikespolitik, hbt-frågor, och andra frågor man kan tilldela den kulturella vänstereliten, inklusive den väldigt farliga och effektiva segregation som skett i samhället som konsekvens av en liberal multikulturalism. Utöver det har V placerat sig under direkt styre från S och varit dess partners i alla nedskärningar vi har sett sedan 90-talet. Vänsterpartiet har, fullt medvetet, dragit ned på skolor, sjukhus (Se: spontana protester mot privatiseringen i Sundsvall), stött privatiseringar, massavskedningar med mera. Inte ett ljud av protester har hörts från V, istället har de stått när valen närmat sig och förnekad sig, försökt undvika detta faktum och kommit med frasradikala lögner om deras politik. Ett exempel på hur långt det har gått är att på en vänsterkongress, detta är faktum från en vän som varit aktiv i partiet, diskuterade fokusområden så glömdes klassfrågorna bort till den grad att en person till sist sträckte upp handen och sa ”Vad ska vi göra åt Arbetarfrågan då?”. För att vara parti som kallar sig marxistiskt saknas det ord på en sådan form av politik. Då har man verkligen gått långt från sin bas, när arbetarnas befrielse, själva socialismen blivit en fråga bland andra..och måste påminnas om från en av deltagarna..

Man behöver inte tillägga att på detta så saknar Vänsterpartiet alla former av faktisk praktisk politik i vardagen när de inte kampanjar. Vänsterpartiets yttersta roll idag är således att vara en spärr, en mur, ett hinder för en socialistisk vänster att formera, updatera och organisera sig. Bara när dessa pajassocialister har nedmonterats och de fått fly in i den politiska adelsn trygga famnar och lämnat ”vänstern” fritt så kan vi få en chans att göra något. För att någon opposition mot (S) har de då aldrig varit. Därför hoppas jag att vänsterpartiet åker ut ur riksdagen helt och hållet. Därför röstar jag på socialdemokraterna.

Att en stor del, men knappast som förr, av arbetarklassen faktiskt också gör det spelar också en stor roll. Och bara det är ett tydligt bevis på hur V misskött sina kort. Förtroendet är slut nu V. En annan aspekt av det hela är att förtroendet ökar markant för någon som är socialist och röstar på sossarna än på (V) – då man allt som oftast tolkas och döms i förväg som en jävla idiot. Ett synsätt jag allt mer delar.

För det andra: Röstar jag inte alls så kan inte vänsterpartiet åka ut. Och jag riskerar Reinfeldt.

Behövs väl inte förklaras djupare. Trots att parlamentarismen är ett jävla skämt, och att jag knappast skäller på någon som inte röstar, utan ser det som fullt logiskt idag så kommer jag att rösta. För många lever på marginalerna för att riskera ytterligare en borgelig regering. Men som jag skrivit tidigare, om vi pratar om takten i samhällets förfall, så är det ett val mellan HIV och AIDS. Detta är jag fullt medveten om. Jag är inte naiv, jag tror inte att de Rödgröna på något sätt kommer underlätta för oss socialister, snarare tvärtom, risken finns att för många köper detta regeringsskifte och slappnar av. Vi får aldrig tveka på denna fråga, den rödgröna alliansen är inte våra vänner, spelplanen kommer förändras ytterst lite efter de tagit makten. Vi har alltid en uppförsbacke att tänka på, plakatpolitik, valfläsk och annat jix och jox de slänger på oss får inte få oss att tro något annat. Inget av de partier som existerar idag är socialister, detta måste vi har klart för oss.

Situationen är ganska förenklat: Den primära kraften i denna rödgröna allians är Socialdemokraterna som driver en långsammare nyliberal politik än de borgeliga alliansen, V agerar mur mot en nyformering av vänstern och gör som (S) säger, MP står i välfärdsfrågan nästintill höger om (S) men tillhör alliansen (eller gör dom det? vem vet?) för tillfället för att nyliberaler inte bryr sig om miljö.

MP då?

Miljöpartiet är om än mer än (V) ett medelklassparti. Detta är tydligt i den politik som förs av partiet, och i många frågor är MP mer högerut än t.o.m. (S). Majoriteten av MP’s röster är från storstäder ändå uttalar de sig om små bruksorters ”miljöproblem” och är fientligt inställda till t.e.x. bilar, billig el etc. I samma grad som MP är ett medelklassparti är de också oerhört fientligt inställda till en majoritet av sveriges arbetarklass förhållande och referensramar helt enkelt. De saknar helt någon form av klass eller samhällsanalys utan har en enda prioritetsfråga: miljön. Vilket säger sig själv, detta är väl bra i sig, men utan en klassanalys på miljöproblemen så kommer man inte bli något mer än ett parti för tunnelbaneåkande stockholmare som tycker fluffiga djur är söta och kärnkraft (trots att det är det bästa alternativet idag tills ‘altenrativa’ energikällor tagits fram) är ”det hemskaste som finns”. I synnerhet i bilfrågan, som alltså majoriteten av alla arbetare använder dagligen för att åka flera mil till sina redan prekära jobb, visar MP på en ytterst reaktionär hållning och uppvisar en skattepolitik mot låginkomsttagare som får självaste Margaret ”Poll Tax” Thatcher att njuta.

Men Sverigedemokraterna kommer ju in!

För det första kan man ju dra lite på smilbanden. På samma sätt som MP’s röster kommer från storstäder där det knappt finns någon miljö, så kommer SD’s röster från orter där det knappt existerar en mångkultur. En slump? Faktum är att, ja, SD kommer nog in. Och det är vi som får skylla oss själva. Så fort pajaspartier som SD vinner mark betyder det bara en sak: vi har misslykats!

Allt tyder dock på att SD, som redan har lyckats per se med den påverkan de gör på (S) och (M) samt (FP) och (C) i invandringspolitiken, ej kan etablera sig i riksdagen ännu. Deras politik bedrivs redan och trots att SD är betydligt mer utvecklade och organiserade än ”lapplisepartiet” Ny Demokrati betvivlar jag att de kan sitta kvar mer än en mandatperiod då de helt och hållet saknar en välfärdspolitik.

Läser man deras ekonomiska program är skillnaderna till (S) och (M) fruktansvärt få, det är liberalt rakt igenom med en kraftigt sväng åt ren kapitalanarki i vissa fall. Faktum är att de som röstar fram SD nu, vilket en majoritet är misslyckade och förvirrade gråsossar från arbetarklassen, förlorar starkt på den politik SD kommer ställa sig bakom. Vårt mål måste vara att få med oss dessa personer till vettiga alternativ och peka på RIKTIGA rebeller och alternativ istället för att förkasta dom som ”dumma rasister”. SD kommer själv, med stöd från antingen (S), (MP) eller (M), (FP) själva bedriva en sådan politik så att deras gräsrötter kommer lämna dom. Integrationen mellan SD och övriga partier kan man också säga är total, allt från vänsterpartister till moderater har gått ut och sagrt att de ”nu kan samarbeta med SD”. Oftast i och för sig med resultatet att de fått kicken, men när SD kommit in så har dessa tendenser redan pekat ut vad som kommer hända.

Enda sättet att motarbeta SD är med klassfrågorna och genom att analysera SD’s väljare, den svikna arbetarklassen
. IF Metalls arbete mot SD har i det här fallet varit suveränt, och vi får hoppas de kör en drive till före valet. Det är enbart inom sådana fora som kampen mot SD kan göras effektivt, för vem fan tror på en politiker numera?

Partipolitik, vem fan bryr sig!

Ja vem gör det egentligen, jag måste vara ärlig och säga att trots allt det här jag skrivit så hatar jag den. Dagens parlamentarism, de partier vi har, hur de fungerar och hur de ljuger har gjort mig mer än sugen att lite nu och då velat sopa till en och annan valaktivist som stört mig i min vardagliga lunk. Jag tror inte en sekund att något parti idag, eller hur riksdag och regering fungerar, kommer lösa några större problem åt oss. Faktum är att det mesta tyder på att jag har rätt och dom har fel. Partierna har minskat kraftigt i medlemsantal i över 10 år samtidigt som de ökat sina egna anslag med flera hundra procent, de är inne i en dödskamp för att överleva, folk är fed up. Detta är fullt logiskt eftersom folk insett det uppenbara: det är ekonomin som styr. Samt att partierna ljugit sig blåa en gång för mycket under den välfärdsrasering de skött om i 20 år.

Därför är din röst, som faktiskt inte betyder så mycket, inget annat än en strategi för framtiden. Det gäller att hålla det långsiktiga målet vid liv, och det är att formera en ny arbetarrörelse. För det behöver (V) åka ut ur riksdagen, och därför röstar jag på mina ärkefiender i socialdemokraterna och på Mona. Som ändå skulle snott min röst och sagt massa dumheter i TV om ”folkligt stöd”.

Man är, om man ska tolka alla tendenser rätt, ganska precis som så många andra i det här fallet. Man hatar Mona, och vad socialdemokraterna ställt till med. Men (V) är ett jävla meck, så de får inte minst röst. Utan den går till sossarna istället. Jag undrar just hur många hundra tusen som tycker som mig i den här frågan. Jag antar att det nästan är en folkmajoritet som skulle vilja se ett rödare socialdemokraterna i alla fall. Alltid någonting när man inte har nånting, det KANSKE skulle kunna vara en plattform för reorganiseringen för vänstern. Men bara dit är det lång väg att gå kamrater. Och med den starka leninistiska tradition som råder i (S), dessa proffs på att centralisera makt och byråkrati, får vi hoppas på att det alternativ som ska ersätta (V) förhoppningsvis också kommer att ersätta dessa lupma lögnare som i höst får min röst.

Men som man säger, man spelar inte en fotbollsmatch för att förlora, man är inte socialist för att förlora heller. Vi är helt övertygade om att vi kommer att vinna när sista signalen gått. Tänk långsiktigt i valet, och kom ihåg att framförallt är det här bara en show, en teater. Praktiken för att göra en riktig förändring och ”göra sin röst hörd” är någonting vi sköter om i vardagen. De pratar om valår, parlament och tomma floskler, vi pratar om att förändra saker och ting – att gräva där vi står.

Gör inte din röst till plakatpolitik bara, tänk på det hela som ett parti schack, hur får vi bort dem vi ändå tänker ersätta? Hur bereder vi marken och spelar denna teatershow taktiskt för att få förtroende? En politiker, denna del av samhället som nästan är en egen klass, blir inte på våran sida för att de säger saker och ting som vi tycker låter bra. De kan bara vara ”bra” när de gör som vi säger.

Tuffa tider väntar, men vi har inte räknat med något annat heller, är också en tanke som tröstar en nu när valcirkusen kommer igång. Själv kommer jag nog dricka öl på en uteservering och skratta åt det hela, och om chansen dyker upp: En och en annan utskällning, som Josefin Brink bland annat fått känna på.

Tillägg: Att förtydliga: parlamentarismen är ingen lösning i sig, bara ett medel för ett alternativ att få resurser (i de absurda pengar som ges ut till parlamenten), delta i showen som bjuds (strålande tillfälle att argumentera ned sina motståndare offentligt) och bygga legimitet på. Förändringar kommer däremot inte från parlament, det kommer från gatorna. Från vanligt folk som får sin röst hörd, och ett sådant system existerar inte idag. Parlament är därför enbart en inkomstkälla och ett sätt att utnyttja de plattformar motståndarna själva bjuder på, i deras förhoppning att ni vi nöjer oss med det. Mitt alternativ är baserad på betydligt mer demokratiska premisser.

Annonser
Kategorier:Uncategorized
  1. juni 2, 2010 kl. 6:52 e m

    Man kan ju verkligen undra vad S tänkte när de valde landets mest hatade politiker till partiledare.

  1. juni 2, 2010 kl. 7:54 e m
  2. juli 11, 2011 kl. 8:40 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: