Hem > Funderingar > Om Invandring. Intervju med Frances Tuuloskorpi, 1982

Om Invandring. Intervju med Frances Tuuloskorpi, 1982

Nu har jag ”hittat” en riktigt pärla. Intervjun nedan las upp på socialism.nu för ett tag sedan. Med med tanke på att forum kan försvinna, men bloggmaterial är bestående tänkte jag föreviga den här likaväl, bifogade med vissa kommentarer och länkar till liknande material. Intervjun i sig är strålande och är enligt mig den enda korrekta analysen kring invandringspolitiken som icke-liberal socialist. Intressant i sammanhanget är att detta är första gången jag stött på liknande åsikter i Sverige som inte formerat sig efter 2000-talets början. Denna intervju med Frances, känd som fackkämpe från Bagarn och folkrörelselinjen, gjordes som sagt 1982 i tidningen ”Kommunistiska Arbetartidningen”. Att notera är att Frances själv, som bidragit med materialet till internet, har skurit ned artikeln något.

————–

Svenskar och invandrare:  STÄLL KRAV PÅ VARANN!

Rasistiska grupper har blivit mindre ljusskygga. Åtminstone skrivs det mer om dem i pressen. Men hur ser det ut på den vanliga arbetsplatsen? Arbetartidningen träffade Frances Tuuloskorpi, klubbordförande på storbageriet Stockholmsbagarn. I sin lägenhet i nya Hagalund i Solna – ”Blåkulla” i folkmun – ger hon ett lite annorlunda perspektiv på den här frågan.
Berätta om din arbetsplats!

– Jag jobbar på Skogaholms Bröds stockholmsbageri, ”Bagarn” som vi säger. Det är en av Sveriges största brödfabriken med ca 250 arbetare och 50 tjänstemän. De flesta är svenskar. Den största invandrargruppen är jugoslaverna. Sen kommer de spansktalande, finnar, turkar och greker. Sen har vi en del udda från t.ex. arabländer, Thailand, Nepal.
På somrarna har vi många extranställda skolungdomar och många utländska studerande kommer och arbetar.

Det är mycket småborgerligt trams som skrivs och sägs i invandrarfrågorna. Vi ska ha det så underbart tillsammans och krama varandra. Men orsaken till invandringen, kapitalismens kaos, är ju något som måste bekämpas, eller hur? Skälen till ut- och invandring är ju inte att vi ska få smaka på nya maträtter – vilket i och för sig är trevligt. Folk har ju mer eller mindre tvingats och lockats att lämna sina hemländer – även om de inte är flyktingar – och ta sig till de industriländer som haft högkonjunktur. Det är inte underbart!
Men det är inte folk det är fel på. Alla arbetare, var vi än kommer ifrån, är utsatta för kapitalismens kaos och vi måste hålla ihop.

Finns rasismen i första hand inom arbetarklassen?

– Nej, men det är arbetarklassen som drabbas av invandringens problem. Både invandrarna själva och svenskarna. Det är tex. inte så kul för en svensk – eller för en turk – att jobba på en avdelning där alla andra talar serbokroatiska.

Modersmålsundervisning för mina arbetskamraters barn måste jag vara med och kräva – men också att arbetskamraterna ska försöka lära sig svenska ordentligt. Vi ska inte vara mesiga utan ställa gemensamma krav på varann. Svenskarna måste hjälpa invandrade arbetskamrater att lära sig svenska.

Jag skriver ju in de nya medlemmarna i facket. Jag vet att det blir problem, om de inte kan svenska. Det blir svårt att informera och få med dem i kampen. Man kan ju ha tolkar på mötena, men alla måste kunna vara med i det dagliga snacket, det är där det viktiga händer på en arbetsplats.
Själv har jag lärt mig lite serbokroatiska. Men alla kan ju inte lära sig alla språk. Svenskan måste vara det gemensamma.


Vad säger invandrarna på ditt jobb i de här frågorna?

– Vi pratar inte mer om rasism än om något annat. Men jag har märkt att precis som det förekommer förakt mot invandrare bland svenskar, så förekommer det bland invandrare förakt mot den svenska arbetarklassen. En del tycker att svenskar är slöa och dumma. Vissa hårt prövade flyktingar från tex. Latinamerika säger: ”Svenska arbetarklassen är lurad och reformistisk”. Det ligger ju nåt i det, men det är ändå en fördom. Vi måste kämpa oss bort från fördomarna och förena oss.

Invandrarna är inte nån likformig grupp. De kommer från
olika kulturer. Det finns också klassmässiga skillnader. Det finns tex. invandrare som är här i avsikt att jobba en kortare tid för att kunna bli småföretagare i sitt hemland. Det finns ju även svenskar med den inriktningen. När sånt folk drar sig för att ställa upp på gemensam facklig kamp är det inte fråga om personlig elakhet eller rasolikhet, utan om olika klassintressen. De som inte räknar med att kunna lämna arbetarklassen är stabilare och ofta stridsberedda, oavsett var de kommer ifrån.


Tycker du att rasismen har ökat på senare tid?

– Nej, det tycker jag inte, jag har inte märkt det på jobbet i alla fall. Men faran får inte underskattas.

Hur fackligt/politiskt ledande personer uppträder mot invandrarna på arbetsplatsen har stor betydelse. Attityder sprids.
Inom facket är det viktigt att försöka ordna kontaktombud för alla språkgrupper. Det gör vi. Vi ska försöka få iväg några på facklig tolkutbildning.
I vår klubbstyrelse sitter en finska, en jugoslav, en turk, en grek. Några svenskar får vara med också.


Vill du tillägga något?

– Ja. Man ska inte förneka att man har vissa gemensamma intressen med folk från sin ”egen” kultur, precis som med folk av ens eget kön. Men jag har ju mycket mer gemensamt med mina manliga arbetskamrater än med en kvinnlig chef. Man måste se till huvudmotsättningen.

Vad jag menar md småborgerligt trams är uppfattningen att man först måste gilla varann jättemycket – sedan kämpa. Jag var en gång på ett möte om invandrarfrågor här i Hagalund. Då var det en finsk kvinna som sa: ”Vad är egentligen solidaritet? Det är ju inte vänskap, inte förståelse. Det är att vi håller ihop även om vi inte förstår varann eller ens tycker om varann särskilt mycket.” Det tycker jag var bra sagt. Vi måste kämpa ihop. Då blir vi också vänner och kan ha kul ihop.
Däremot ska vi inte försöka förneka invandringens problem. Vi måste som jag sa ställa krav på varann, både svenskar och invandrare. Det tror jag är bästa skölden mot rasism.

Jag ska ta ett exempel. Vi hade en städare från ett latinamerikanskt land. Han kom i bråk med en svensk äldre kvinna och var väldigt oförskämd mot henne. Hon tog förstås åt sig och tyckte att han var ”en jäkla elak utlänning”. Jag skällde ut honom för att han hade en föraktfull stil. Jag skällde lika mycket på honom som jag skulle skällt på en svensk. Det blev en öppning. Den killen blev sen kontaktombud och det blev fart på städarna.

Man behöver inte gå på tå, om man visar klart och tydligt att man är ute efter enighet.

—————

Det unika med denna intervju är att den tydligt, till skillnad från den mer liberala, omkringtrippande och ganska okritiska och mesiga vänstern tydligt sätter fokus på:
1. Klass
2. Att invandring är en del av kapitalets reproduktion och ett verktyg för att skapa mervärde och splittring
3. Att invandrare inte är en homogen grupp, att begreppet ”invandrare” ytterst är ett feltänk och en generalisering som har ett specifikt syfte: förvirra.
4. Att man måste bygga en plattform som inte är uppbyggd på ”identiteter” utan på Klass och erkänna huvudmotsättningen: arbete vs kapital.

Detta kan tycka sig vara självklarheter i sammanhanget. Tyvärr är det inte så. Tvärtom har moderna vänstern satsat oerhörda resurser för att splittra denna plattform till fördel för olika identiteter såsom kön, bakgrund, språk, religion, t.o.m. politik med mera. Resultatet är tydligt om vi studerar hur vänstern har förändrats sedan detta skett: klassen har övergivit vänstern, hundratals olika grupper (en för varje identitet), fokus har flyttats från arbetsplatser, klassperspektivet har blivit ”en av många frågor” m.m.

Mer eller mindre kan man konstatera att när vänstern behövde som mest ställa upp en egen världsbild för att möta den nyliberala vågen, så gjorde den tvärtom och istället liberaliserade sig. I många frågor blev vänstern nästan identitisk, och glömde sina perspektiv och sin världsbild, till den grad att ”kraven” mot nyliberalismen snarare handlade om att ”göra utsugningen schysst”, erkänna reglerna, och låta det ske istället för erbjuda ett alternativ. Någon kritik mot det som hände t.e.x. under massinvandringen under 90-talet, mitt under en kris, på klassmässig grund genomfördes aldrig. Konsekvenserna känner vi mycket väl till.

Det är intet för intet som många sedemera såg vänstern som lika liberal, och som en okritisk dum massa, som följde efter råkapitalisernas krav utan att problematisera ett jota kring saker som rör populationspolitik, t.e.x. invandringens roll (d.v.s. drastiska populationsökningar) i lönedumpningar, bostäder, splittring av arbetarkollektiv, centralisering, sekulära frågor etc. Vänstern blev medlöpare för en arbetarklass som var djupt oroad över utvecklingen.

Istället för att behandla dessa frågor från ett klassperspektiv, och faktiskt erkänna problemen som det innebar, och att spelplanen förändrades i takt med att kapitalet (som alltid) utvecklade sin marknad, började högerextrema grupper istället utnyttja vakuumet som kapitalets spelregler ställt upp – samma spelregler som vänstern alltid pratat om men nu helt prompt ignorerade för att det var ”kontroversiellt”. Man kan ju fråga varför, men väldigt flummiga analyser kring imperialism (öst vs väst m.m.), liberala tendenser från 60-talet med främst humanistiskta och idealistiska drivkrafter (istället för marxistiska och materalistiska) samt en hell röra kring begreppet ”nation” och ”gränster” och en oupdaterad analys kring detta (och vilka och vad som skapar dom, och hur gränser förändras, ekonomin i det hela) kan sägas vara delar av boven i sammanhanget till varför universiella sanningar om hur kapitalet fungerar, och alltid har gjort,  glömdes bort på en dag.

Vips var som sagt vakummet där som hela den bruna rörelsen i Europa har utnyttjat. Med lögner, spä på skillnader (allierat sig med multikultimaffian), överdrifter, myter och kritik mot detta felsteg från vänstern som medel, har de generellt sett nått framgångar som vi inte sett sedan det fascistiska uppsvinget som påbörjdes på -20 talet. Gärna i direkt relation till att folk tappade tilltron till vänstern och blev alienerade. ”Röda fästen” över hela Europa har nu, 20 år senare, blivit ”Bruna fästen”.

Allt detta kan direkt återkopplas till att den gemensamma plattformen, arbetarklassen, skrotades till fördel för identitetspolitiken. Som inte bara är ett verktyg som vänstern själv använt sig av för att genomföra politisk harakiri, och splittrat historiens största och mäktigaste rörelse, utan även är en direkt länk till den bruna rörelsen som, just det, baserar sig helt och hållet på sekundära identiteter såsom t.e.x. kulturell bakgrund. Vänstern gav dom referensramarna, teorin och praktiken för detta. Dess egna praktik blev ett verktyg för brun reorganisering. Det är inte för inte som många av dessa vänsterflummare från 60-talet anses vara referenslitteratur för ”geopolitiska” organisationer och dylika strömningar som befinner sig på högerpolitikens yttersta vinge.

Frances hållning i den här frågan så pass tidigt går bara att politiskt jämnföra med två av mina favoritorganisationer när det gäller politiskt teori, Red Action och Independent Working Class Association. Båda dessa grupper har direkt anknytning till (militant) antifascism vilket gör det ännu mera hedersvärt att de i ett tidigt stadium också ställde sig upp och kritiserade den liberala vänstern och dess ”antirasism” samt den nyliberala multikultiarismen (idenitetsrörelsen) samt annan identietspolitik. Allt på klassmässig och radikal socialistisk grund. Detta gör dessa organisationer till, i sammanhanget antirasism och antifascism, få av de riktigt socialistiska intiativen. Medans mycket annan antifascism och antirasism baserat sig på den liberala analysen kring dessa frågor, baserad på idealism, humanism och ren ignorans kring saker som kapitalismens marknadsregler och dess påverkan på en mer och mer osäker arbetarklass, så erkände Red Action och IWCA, precis som Frances, de faktiska problemen som detta innebär. Att kapitalismen består, och att med den så består också problem, och att det alltid är arbetarklassens som kommer drabbas av den.

Det är ingen slump att massinvandring ofta sker i ekonomiska kriser vilket göder politiska krafter som är extremhöger, det är ingen slump att intergrationen är obefintlig (och upprättahålls av multikultimaffian), det är ingen slump att arbetare ställs mot arbetare i frågor om jobb och bostäder och skräms till att misstänkliggöra varandra på kulturella och etniska premisser, det är ingen slump att religionen återigen är på tapeten mot det sekulära, mer inkluderande, samhället. Allt är delar i en process i att försvaga arbetarrörelsen så mycket som möjligt. Att krossa fackförbunden, solidariteten och gemenskapen – kollektivet. Att dra tillbaka klockan till en tid då det var ”sköt dig själv, skit i andra” och på sin höjd ”hjälp dom av din egen kast/by/bakgrund”. Allt för att vi till sist ska ”stå vid vår läst”, sakna egna kollektiva ytor att enas på för att springa till de som överheten erbjuder oss i form av kyrkan/moskén/synagogan som byggs på ruinerna av folkets hus/abf/kulturhus.

Invandring är och kommer vara, så länge som liberaler kan använda sig av den som ett marknadsmedel och ett verktyg, ett arbetarklassproblem. Och vår roll måste vara att ha mandatet i frågan och motverka alla former av uppslitningar av våra gemensamma ytor. Som sagt, under kapitalismen kommer inga flyktingsförläggningar byggas på Djursholm, de kommer byggas i orter som Vännäs där arbetslösheten redan är stor och oron hög arbetarna, Resultatet, konflikten, splittringen, är något liberalerna jublar åt bakom kullisserna. Vårat mål måste vara att riva undan kulisserna och peka ut liberalerna för de cyniska as de faktiska är.

Det är bara på de analyser som Frances, IWCA och Red Action erbjuder som vi kan bygga upp ett reelt, trovärdigt motstånd och sätta grunderna för en omdaning i den antirasistiska rörelsen till en socialistisk grund och erbjuda ett alternativ istället för att gräva våran egen grav med liberala argument i frågan. Det är bara då vi på allvar kan slänga oss med fraser som ”krossa rasismen”.

Jag rekommenderar alla att noga gå igenom IWCA och Red Actions material:
Red Action – Race And Class Archive

IWCA

Annonser
Kategorier:Funderingar
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. juli 11, 2011 kl. 8:39 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: