Hem > Funderingar > Gamla godingar

Gamla godingar

Som gammal oipunk nörd och skinnskalle jublade jag lite när jag kom över dessa bortglömda alster som jag förevigade för 6 år sen till en tidning.  Man får se det som en tolkning delvis över dåtidens vänsterrörelse, och även som ett tidsdokument över älskade/hatade skinheadkulturen i sverige.

Ur ”Bosses Röst” nr 1 (1982) organ för Bossehusockupanterna (Stockholm)

När schlemmiga NRP sclank upp ur kloaken!

Vi slår oss ner på varsin sida om bordet med varsin kaffe. Ute i hallen brummar golvfläkten och sprider hemtrevlig värme. Det är vinternatt utanför Bossekåken.

Intervjuoffret sitter mitt emot mig och berättar. Till skillnad mot andra intervjuoffer är inte den här den talträngde typen som man måste dra orden ur, det är bara för mig att fatta pennan och snabbt teckna ner alla de sällsamma saker han har att berätta.

Han berättar om hur hans gamla skinheadsgäng blev infiltrerat av nazisterna.

Intervjuoffret: det var för två år sen jag började pola ihop med skinheadsen. Vi var trettio man, på den tiden var det Sveriges enda skin-gäng. Vår träffpunkt var Mosebacke pub, där vi brukade sitta och snacka. Det var inte så många av oss som var rasister, dom flesta av oss var hängivna Hammarbyfans.

Vi snackade inte så mycket nazipolitik, kamratskapet var det man märkte mest av. Vi åkte till stan tillsammans, vi gick på fotboll tillsammans och vi söp tillsammans. Då och då hände det väl att någon av oss råkade i slagsmål med nån snubbe ur nåt annat gäng, punk, rastafari eller nåt sånt där.

Det var inte så noga om vår polare hade rätt bara han hörde till vårt gäng, då skulle han beskyddas. Bråken gick mest ut på att vi tog hämnd på varandras gäng, och sådant gjorde att man tappade sugen.

Mot våren dök nya skin-ansikten upp ibland oss, plötsligt var vi 150 stycken, en enorm explosion. Många av dom var övertygade fascister. Jag började så smått ana att det var många skumma snubbar som hade letat sig dit för att använda gänget till att kunna visa sig öppet.

En gång när jag var på bio med några polare stötte jag på en skin-bekant. Han började snacka med mig om nazismen, han sa att han var medlem i nordiska rikspartiet (NRP), en liten klick Hitler-fans. Hans schweintryne lyste i extas när han under hysteriskt upphetsade flämtningar och med kuken i Hitlerhälsning som ett hammarskaft var 5:e minut med vördnad i rösten nämnde Hitlers namn.

Så stod vi och pratade ett bra tag, de högtravande hyllningarna till ”Der Führer” varvades med tjat om att han prompt ville veta namnet på mina polare. Han ville värva dom till NRP, hjärntvätta dom och göra dem lika galna som han själv.

Till slut rapade han upp ett ”Sieg Heil” och halkade iväg på sina slippriga plattfötter skrålande ”Deutschland über alles” med fyllehes röst. Det var då jag förstod var skinheadsen hade hamnat på för sida i samhället och beslöt mig för att gå ur.

(Dom svulstiga adjektiven har redak satt dit i efterhand, nu blir väl intervjuoffret förbannad. Men vad gör man inte för att mula till en
nazist?)

Av dom 30 ursprungliga är det bara 10 kvar. NRP har börjat betrakta skinnskallarna som sitt blivande SA-förbund. Attacken mot Stockholms synagogor förra året, då dess väggar klottrades fulla med nazislagord var ingen slump. Säkert organiserat av NRP, där skinnskallarna fick göra drängjobbet. Skinnskallarna i London har stöd av snuten. När det är bråk mellan skins och invandrare kommer snuten alltid försent, då dom flesta skins har hunnit sjappa. Då tar dom och syr in några invandrare istället.

Fascismen är på marsch i Europa. Skinnskallarna stöder alltid fascisterna var dom än dyker upp ur sina kloaker. T.e.x. stödde skinnskallarna Ian Paisleys 5:e armé, när dom marscherade fram under sina nattliga demonstrationer genom Belfast, till stöd för att Nordirland skall fortsätta vara en koloni åt England, avslutade intervjuoffret sin berättelse. Nu börjar andra lägga sig i snacket, som till slut spånar ut i något reggae-band som redak. fan aldrig hört talas om. Utanför Bosse-kåken har stora snöflingor sakta börjat dala ner mot marken. Skenbar trygghet?


Ur ”Revolt”, nr 1 1982 (Organ för Kommunistiska Partiet i Sveriges Ungdomsgrupper)

”Jag bröt med skinnskallarna”

Du har sett deras klotter i tunnelbanevagnarna. Uttryck som ”Sieg Heil”, ”skins are the best, fuck the rest”, brukar stå kladdat över den sönderskurna invalidplatsen. Alla vet att skinnskallarna har varit framme och svinat ner. Om du tillhör dom som brukar gå på konserter kan du inte undgå att lägga märke till dom, snaggade skitungar som vrålar ”sieg heil” och förstör spelningarna genom att gå omkring och provocera fram slagsmål.

Skinnskallekulten är fascistoid och våldsdyrkande, och skinnskallarna sprider uppmärksamhet omkring sig med det råa sätt dom misshandlar andra ungdomar på. En viss draghjälp har dom av borgarpressen, som blåser upp kultens misshandel och Hitlerdyrkan till enorma proportioner och ödslar klasslösa ”sociala” reportage över skinnissarna, där dom framställs som arbetargrabbar.

Aldrig har någon massmedia tagit upp kampen mot kulten och nazi ideologin. Revolt däremot, har intervjuat en kille som hoppade av skinnskallegängen därför att han inte stod ut med deras tilltagande nazifiering. Vi skriver om detta i hopp om att du som läser detta ska förstå det viktiga i att bekämpa nazismen.

Från början (1980) när skinnkulten kom till Stockholm, berättar han, bildades ett gäng på c:a 30 killar. Vi var ett kompisgäng som sökte oss ihop för att göra grejor tillsammans. Vi satt och häckade på Mosebacke pub, gick på konserter tillsammans. Av oss trettio killar var sådär fem stycken utpräglade nazister. Men dom snackade inte så mycket politik utan höll sig mest i skymundan. Vi var rätt så mycket för att slåss mot andra gäng. Punk, rastafari, mods, mm. Alla slagsmålen gick ut på att man skulle ta hämnd på varandras gäng. Så fort en skinnskalle hade fått på käften i nåt sammanhang, så var alla andra också tvungna att ställa upp för att slå ner någon kille från något annat gäng. Sånt gjorde att man tappade sugen.

Framemot våren 1981 blev skinnskallekulten mer känd i Sverige. Mest på grund av massmedias överreklamering av engelska skinnskallars bråk med invandrare i London. En massa ljusskygga personer som inte vågat framträda öppet tidigare med sina nazistideal sökte sig till oss i hopp om att kunna bli skyddade bakom gängets hägn. Till slut hade vi blivit 150 personer, en enorm explosion. Av dom var många öppna nazister som gick omkring och propagerade för nazismen.

En kväll var jag och några ”vanliga” inne i stan för att kolla på en rulle. Då träffade jag på en skinnskalle. Vi stannade och snackade med varandra och han började tala om Nordiska Rikspartiet (NRP). Han berättade att han och flera skinnskallar var med i NRP och i nazisternas massorganisation Bevara Sverige svenskt (BSS), som styrs av NRP. Han berättade också om NRPs politik, om hotet från invandrarna. Han och hans polare hade blivit skinnskallar för att infiltrera vårat gäng. Dom ville ha skinnskallarna som nazisternas drängar. Vi skulle göra våldsaktioner som naziledarna planerade åt oss. Skinnskallarna skulle bli nazisternas rekryteringsbas.

Till sist ville han veta namnet på mina polare, något han tjatade väldigt mycket om. När han var klar förstod jag att en organisation full med blodtörstiga galningar hade tagit makten bland skinnskallarna. Det gick upp ett ljus för mig vad jag höll på med och vad som manipulerade mig. Det var efter det som jag la av med det där och lät håret växa.

Så avslutar den f.d. skinnskallen sin berättelse.

I dessa krisens dagar sticker fascisterna upp sina stinkande huvuden i alla imperialiststater. Dom vill krossa de kommunister och arbetare som kämpar mot förtrycket. Fascismen som är monopolkapitalets verktyg strävar efter att suga upp utslagna och desperata småborgare, typ tjänstemän och egenföretagare som är på väg att slås ut i samhället. Dessa människor har lätt att falla för fascisternas lögner. I sin desperata snikenhet ser dom hotet komma från människor av annan ras, och dylika påhitt. Fascismen vill organisera dom som sin egen SA-armé i terrorn mot dom som tar kamp mot det här samhället.

Skinnskallarna är således inte framsprungna ur arbetarklassen som en del mutkolvar inom borgarpressen vill göra gällande. Majoriteten av dom är uppvuxna i småborgerliga hem och en stor del av dom tillhör sedan länge de utslagnas skara. Dom är insyltade i diverse kriminell verksamhet som bilstöld, överfall, etc.

Fascismen är ingen huvudfara i Sverige idag. Det är inget vi måste bekämpa främst av allt, och skinnskallarna är inget att darra i knävecken för.
Idag är dom bara en skock pajasar i maskeradkläder som springer omkring och för oväsen. Faran ligger i att dom nu har börjat organisera sig och att dom har börjat att värva ungdomar. Detta är två viktiga förutsättningar för att dom skall kunna utöva sin terror i masskala. Under 20-talet var det många som kallade Hitler pajas, ord som de senare skulle få äta upp! Historien kan upprepa sig!

I framtiden kan de komma att bli en allvarlig fara för arbetarklassen, som ungdomsförbundet och partiet måste satsa sina bästa krafter på att bekämpa.

Så därför! Ge inte fascisterna en chans att sticka upp sina stinkande huvuden. Attackera då dom säljer sina tidningar, attackera dom när dom har sina offentliga möten. Använd tomater, ruttna ägg och knytnävar. Dom flesta medel är tillåtna.

Aktiv kamp mot fascismen! Död åt fascismen, frihet åt folken!

Annonser
Kategorier:Funderingar
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. augusti 25, 2010 kl. 6:16 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: