Hem > Funderingar > Reflektion: Förortskravaller

Reflektion: Förortskravaller


I dag var jag på ett föredrag arrangerat av mångkulturellt centrum i Fittja. Det första föredraget i en uppsättning som kallas ”Urbant Våld” som mer eller mindre handlar om klassamhällets brutalisering (förutom att man, självklart, inte kallar fenomenet det). Först ut var en journalist kallad Josephine Freje Simonsson som skulle redovisa en rapport om varför ungdomar kastar sten på poliser,  om vilka sociala faktorer, repressionen och så vidare som ligger bakom det hela. Hon har tidigare gjort sig känd bland annat för reportaget ”Ska vi gå på bio? Eller kasta sten på polisen?”,  ett inslag som jag för övrigt rekommenderar. Gott så, ämnet är högaktuellt och intressant och i synnerhet var hennes, fräscha, uppgifter om polisens våld, trakasserier och arbetsmetoder intressant att lyssna på.

För att recensera föredraget kort så gjordes en undersökning från ungdomarnas sida, politikernas sida och polisens sida kring dessa företeelser. Bland annat fick ungdomarna uttala sig i föredraget om visitationer, fordonskontroller, trakasserier, rasism och andra trevliga grejer som den svenska poliskåren är känd för. Inslaget från politikerna i föreläsningen var lika litet som deras faktiska engagemang i samhället i verkligheten; de d.v.s. konstaterade att problemet fanns, att det antagligen var ett klassproblem, och gick vidare med valrörelsen. Poliserna mer eller mindre sa att ungdomarna attackerar dom för att det var kul. Ungdomarna själva sa att de gjorde de för att de var uttråkade, förbannade och kränkta på polisens beteende.

I kort var det inga större nyheter om man följt samhällsutvecklingen i stort, förutom att ren statistik hade tagits fram om b.l.a. de visitationer som genomförs mot arbetarungdomen i gottsunda, rosengård och fittja. Av 500 visitationer förra året, med  en stor mörkessumma i bakgrunden på faktiska antalet, påträffades 2 vapen. D.v.s. 0,5 procent av alla visitationer har lett till någon form av fynd. Att observera här är också att regeringsformen, vår grundlag, faktiskt förbjuder visitationer på människor.

Förutom det tog hon också upp b.la. det livliga användet av PL13 och PL19, samt PL20a (rätta mig om jag har fel) som flitigt nu används i jäsande arbetarområden. Förstnämnda används för att skicka dig 3 km bort, sistnämnda innebär att åka bil och dessutom kanske få sitta en stund om du vägrar bli muddrad och uppge ditt namn, sistnämnda används för att stanna dig i en bil, fotografera dig, gå igenom bilen och stanna dig. En checkpoint helt enkelt. Något som hon själv, som blondin, blivit med orden ”Varför umgås du med dom här din jävla blattehora?” när hon puttrade runt med sina två invandrade kompisar. Hennes fullständigt svenska pressleg hade tydligen fått tyst på dom.

Utöver det gick hon igenom lite egna erfarenheter som reporter i b.l.a. rosengårdskravallerna. Om kids som får stryk av polisen i bilen, som stänger dörren när de begriper att journalister är på plats. Om primadonnor från SVD som trippar runt i Rosengård och vågar inte intervjua kidsen, med mera. I allra högsta grad en nyttig föreläsning helt enkelt.

Sen kom analyserna.  Och det är väl här man reagerar, och bör kommentera hur analysmodellerna för dessa händelser ser ut. Allt för ofta vrids debatten åt ett liberalt synsätt, ett förenklat synsätt, som försöker delvis rättfärdiga ungdomarnas ilska, delvis rättfärdiga polisernas vrede, och i synnerhet rättfärdiga samhället i sig som skapat denna konflikt. Jag ska försöka bena ut lite argument, i den debatt som fördes efter föredraget, och ge min syn på saken.

Myt 1) Individer kan lösa problemen
Många lösningar, inomkapitalistiska tåls väl knappt att nämnas, så lyfts den liberala idén upp att bygga upp relationer, oavsett övrig samhällskontext för att visa på ”människans goda sidor”. Förortsungar som pluggar och blir något ska ”lyftas upp som föredömen”. Fakta om socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital åsidosätts för att skapa symboler, myter om det liberala samhällets förträfflighet. Samtidigt vill de öka integrationen mellan poliser och boende, och ta upp de ”snälla” poliserna. Tommy som kidsen känner. Anna som pratar med kickerstjejerna på dagen. Att polisen är en del av staten, och dess roll i denna stat, förbises medvetet. Varför det ser ut som det gör, logiken bakom de bakomliggande problemen, kastas åt sidan. Individen är i fokus. Hjälten. Symbolen. Som krasst nog inte har ett dyft att säga till om i de stora förändringar som sker i samhället i takt med de ekonomiska förändringarna.

Myt 2) Fler poliser löser problemen
”Fler och bättre poliser”, ”Mer invandrare i kåren”, ”Mer bögar och flator i kåren”. S.k. progressiva skriker det här i kör, mängder av åtgärdsprogram lanseras (som snutarna ignorerar). Men tänk efter, med så många invandrare som poliser, bögar, flator – det är ju fortfarande poliser. Addera detta med krav på mer poliser generellt. Mer kameraövervakning, hårdare straff. Det spelar ingen roll om det är en svart flata i varenda gatuhörn som är polis – det är likförbannat en polisstat. En ockupation, som i Rosengård, med helikoptrar, tysta bilar som rullar nedför gatorna, trakasserier, visiteringar. Poliser gör sitt jobb först och främst. Det är inte en svart kvinna som är muslim först och främst om det är en mässingknapp på mössan: Det är en snut! Att skrika efter sådana lösningar är i realiteten att skrika efter mer polis för att hantera de växande klassproblemen. D.v.s. man trappar upp konflikten istället för att ta tag i bakomliggande problemen, t.e.x. ett fallande välfärdssamhälle.

Myt 3) Detta är en ny företeelse
Här är ett det ett feltänk av rang, på samma sätt som det är att rasifiera frågan och göra det till ett ”invandrarproblem”. Arbetarklassen har alltid slagits mot poliser och betett sig på det här sättet i tider av ekonomiskt kaos, politisk oro och misär.  Jag behöver nog inte utveckla mig mer än hänvisa tlll dikten här under. Som är över 100 år gammal, och bara berör etniska svenskar. Och vi behöver inte kolla längre än norra england, skottland, irland, f.d. östtyskland och t.o.m. vännäs i norrland för att inse att det är fattiga, utnyttjade, förbannade människor som slåss med poliser. Eller för den delen studera fotbollshuliganismen, med dess armé av alienerad, mer stabil, arbetarklass. Alla dessa exempel är i nästan alla fall över 90% vit arbetarklass. Polisen, och i förlängningen staten är fienden, skälet för en missnöje. Oavsett bakgrund så är därför beteendemönstret likadant för främst unga, arga män från arbetarklassen som fått nog av samhällets paradoxer och hyckleri.

Myt 4) Det är rasism som är huvudsakliga problemet
Fel. Rasism är ett verktyg, en konsekvens av huvudproblemet. Att bara tala om rasism är rycka upp ogräset, utan att ta med rötterna. Rasismens florerar fram och tillbaka i detta gatukrig. Främst från polisen, statsmakten och dess systematiska rasism som präglar institutionerna men även bland arbetare som, tack vare vår misslyckade integrationspolitik,  gjort ”svennen” till symbol  för sin ilska. Och inte systemet. Man ska diskutera rasismen, ja, men man måste också sätta den i sin kontext.

Det enda som kan lösa detta problem, är avskaffandet av att låta detta ske, om och om igen, överhuvudtaget. Förintandet av kapitalismen genom att arbetarklassen själv tar makt över sina liv, områden, rättsapparat och produktionen.

Nedan följer en dikt. Som på många sätt har likheter, och pekar på vad jag menar;

Massans Makt
5:e Juni, 1890, Axel Danielsson, Socialdemokrat

Man vet icke vad massan är, förrän man sett gatukravall.

Och det man kallar jäsning, har man ingen aning om, innan man hört jäsningen mumla och sjuda omkring en brutal polismakt, som slår åt alla håll, arresterar och skriker och det oaktat ej förmår tysta denna dova, ödesdigra knot, vilket i ett enda ögonblick kan förvandra sig i ett vilt rytande.

Massan, pöbeln, dräggen, man må kalla det vad som helst, så är det ett underbart väsen, finkänsligare, ömtåligare, modigare, med säkrare instinkter än den fullkomligaste individ.

Och dessa, som gå i spetsen under hästhovarna och batongerna och riva upp gatstenarna, dessa så kallade busar, som ingenting ha att förlora och icke värdera sitt liv en vitten, emedan det är så fattigtoch eländigt – må vi befria oss från gamla fördomar och ta av hatten för dem!

De synas icke under vanliga förhållanden, utan komma fram i jäsningstider och bilda revolutionens ursinnigt tappra förtrupp. Och är de så dåliga som spetsborgaren gärna tror? Vi,som tryckt deras händer i mörka bakgator och sett dem i de svarta ögonen, kunna ej tro på deras onda natur. De äro tillgängliga för alla mänskliga känslor och kunna mer än skolade socialister gripas av entusiasm  för ett högre mål.

Möta de en inbrytande polisstyrka med stenar och förbannelse, så ser det snyggt ut, men det är icke ett utbrott av deras råhet, utan av deras berättigande hat till ett samhälle, som de ej känna anna än av dess våldsamma tryck mot deras skuldror.

Dessa oorganiserade, okända, ovänliga kunna dock behärskas av ett ord, en lösen, fullkomligare än de organiserade. För en Marat, som bodde i källarenvalv och svalt för att slippa sälja sig, gingo de i döden.

Och de äro alldeles lika i Malmö, som i Paris.

Vit, östtyssk, arbetarklass och dess identitet.

Invandrad, svenk, arbetarklass och dess identitet.

Ardoyne, 2010, ”invandrare?” man gör det bra om man ens hittar någon med solbränna.
Att förortsupploppen är en ryggradsreflex på ett brutalare klassamhälle, och inte kulturskillnader, borde stå klart.

Annonser
Kategorier:Funderingar
  1. augusti 26, 2010 kl. 10:26 e m

    Jävligt bra skrivet! Synd att jag missade den där föredraget. Lite pinsamt att inte ha koll på när det händer intressanta grejer så nära

  2. NK
    augusti 27, 2010 kl. 8:09 f m
  3. september 12, 2010 kl. 3:40 e m

    Hej, föreläsaren här 😉 tack för att Du kom och deltog! Och tack för en mycket välskriven text. Jag hoppas jag kommer till Fittja snart igen.

    Tips: Imorgon måndag den 13 sep kommer ett inslag jag gjort för P3 Nyheter Granskar – om rasism INOM polisen.

    13.02 sänds det. Ha det bra så länge.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: