Hem > Betraktelser > Betraktelser över demokratins förträfflighet..

Betraktelser över demokratins förträfflighet..


I dag sket jag i jobbet, för man måste ju sjuka sig numera för att få ta tid att ingå i det ”demokratiska samtalet”. Kort och gott skulle jag gå och kolla in valrörelsen, och iakta andra delar av vad som nu sker det övriga samhället nu när ”politik” blivit populärt igen. Jag får tacka min goda vän från Lagena för att hålla hoppet uppe när vi betraktade samhället av idag, och valrörelsen i synnerhet.

Första anhalten, Folkpartiets valupptakt, Berns Salonger

Berns,  som ligger i facklig blockad som nog de flesta vet, var det ultimata stället av uppenbarliga skäl för Folkpartiet att arrangera sin valupptakt. I öppen provokation mot kollektivavtalen, LAS och all annan arbetsrätt som anstår människor. När jag kommer fram ser stället ut som en krigszon. Sedan några veckor tillbaka har polisen satt ett ”undantagstillstånd” runt Berns. Det innebär att de prioriterar att gripa flygbladsutdelare före t.e.x. utryckningar om huliganslagsmål eller liknande.  Runt själva området kring Berns så har de bland annat satt polislagar i kontinuerlig drift som vanligtvis används på toppmöten. De har också gjort de förbjudet att samlas i ”större klungor” för de tappra fackliga aktivisterna Hela området är, som vanligt avspärrat, den okända piketstyrkan i Stockholm står med spända blickar och övervakar ett 20-tal fackliga aktivister från Syndikalisterna. Som hitills i konflikten aldrig gjort ett enda lagbrott, men ändock godtyckligt blivit nedsparkade, fått ustå batongchocker och ridande polis. För att de delar ut flygblad, för någon reel blockad kan vi inte tala om. Bakom några träd försöker polisen snyggt undagömma faktumet att en majoritet av stockholms poliskår för tillfället, under valtider, övervakar ett gäng syndikalister som gör sin fackliga plikt.

Lång bakom axlarna på en polis som jag senast såg svinga en batong mot en väns huvud i något som liknande ett vilt kokainrus ser jag folkpartiets flaggor vaja. Lite nu och då tränger sig någon liberal förbi och går in på mötet. En annan liberal kommer ut och fräser sonika ”skattesänkningar!”. En kamrat som frågar ”Va? Vad sa du?” får inget svar när den äldre herren smiter iväg från sin medvetna provokation.  Han undviker samtalet, allt prat om det ”demokratiska samtalet” som dessa borgerliga herrar pumpar ut i media tar sig som oftast ton i praktiska provokationer. Vid ett flertal tillfällen under blockaden har liberala ungdomsgäng attackerat fackliga aktivister, som på sin fritid offrat hundratals timmar efter jobbet för att vilja diskutera LAS, papperslösa arbetare, bemanningsföretag och anställningsskydd.

En vän påpekar i mina funderingar att ”Fan, bara för fem år sedan kunde inte SD stå på torget, nu stå dem där som vilket parti som helst”. Ja, det är ett kallt faktum erkänner jag. När jag står och kollar ut över vad som mer påminner om ett slagfält på nordirland vid marscsäsongen coh funderar över SD’s framgångar så passerar en militärparad förbi. ”Vars i helvete är det jag bor?” tänker jag spontant, militärparader, fascister med flygblad, poliser som skyddar företag. En vän, som slickat såren efter senaste batongbehandlingen vid berns och nu återkommit, tar upp faktumet att militarismen i samhället är på återtåg. Att vi snart kommer stå som i de gamla bilderna och bekämpa den också. Tanken på vad som händer i Italien just nu, att fascister tagit makten igen, blir en påminnelse åt ens moraliska plikt att fortsätta vara socialist. Och snuten framför mig, kokainmissbrukaren, påminner mig om vad som sker framför våra ögon.

Samtidigt fortsätter blockaden, slagorden skriks, men det är lite folk. SDU’s närvaro på torget lockar mer. En blockad mot övertygade liberaler kommer inte att funka. Och om det skulle hända något så kommer en majoritet av stockholmspoliskår glädjeligen ta ut den gamla disciplinpinnen och avbryta eventuella demokratiska samtal med slag och sparkar.

Så vi avlägsnar oss från platsen. Önskar kamrater lycka till. Skrattar lite i trots åt historier om att Kommunistiska Partiet säljer proletären vid moderaternas ”torgmöten” i Skarpnäck och har tydligen slagit ned sin ”valstuga” brevid SD för att jävlas också.

Ridande polis stormar fackliga aktivister

Sergels Torg – Ombudsmannen
Väl på sergels passerar vi först något mediajippo. Sedan kommer SD’s valstuga. Utanför står SDU aktivister. Alltid samma villaungar. Tack vare mitt utseende så får jag en välmenande nick av en tjock SDU tjej, innan hon hunnit fram utbrister jag framför den polisstyrka som står och vaktar sverigedemokraterna under hela dygnet ”Fan också! KP har inte kommit ännu!”. Färgen rinner av den tjocka tjejens ansikte när jag en millisekund undersöker reaktionen. Kanske är det skräck? Hon har nog aldrig riktigt sett vad en ”kommunist” är på riktigt innan. Vanligt folk. Polisen verkar sucka ”Jävla kommunist!”. Att jag förmodligen skulle placeras som sveriges argaste socialdemokrat är en annan femma. När vi står på platsen och kollar ut över jippot med välansade politiker som ockuperat, skitat och förstört gatorna med i princip likartade budskap slår det oss att LO, facket, har också en valstuga. Dit går vi, i våran jakt efter hyfsat normalt folk som vi kan drista framtiden med. Våra kamrater i syndikalisterna, har ju fullt upp med sitt redan.

Genom vår U-sväng till att nå upp till hötorget passerar vi otaliga dårar. F! och V har stugorna längre ned, inte en käft verkar vilja diskutera med dom, eller något annat parti för den delen. Sergels Torg har blivit under fyra veckor snäppet från en TV reklam som kommit till liv. Folk vill bara spola förbi skiten och fortsätta njua av showen som respektabelt liv innebär.

När vi kommer upp efter passerat gatan utbrister min vän ”Aldrig i helvetet!”. Det visar sig vara de värsta av de värsta, Centerpartiet, som velat överlämna ett flygblad som propagerar för i princip våran egen förintelse. Vi går raskt förbi de borgerliga partierna. 300 m bort ser vi en stor sosseflagga ”Där är LO’s valstuga, där får man i alla fall kaffe” säger jag och vi pinnar på upp till socialdemokratins största verktyg i valrörelsen, LO, för om de bara använt Mona Sahlin. Ja då hade nog partiet förintat sig själv.

Väl framme vid valstugan är det Kommunal som står där. Varje dag får ett nytt förbund stå och presentera sig för sina medlemmar och intresserade. Kommunal är sveriges sämsta förbund, i särklass. Vi suckar ganska tungt när vi väl kommit fram, ”Herregud, sossarna..”  men förser oss själva med kaffe och material. En kille frågar mig ”får man ta kaffe?” jag svarar ”du tillhör för fan arbetarklassen, ta för dig bara”. Det lockar till sig en ombudsmans uppmärksamhet som kommer över och börjar diskutera med min vän, som är med i Handels, men har en tjej som tillhör kommunal. En bra diskussion fortgår, vår kritik mot kommunal kommer fram ganska bra, vi trollar bort honom från valfläsket: han börjar beklaga sig över Lundinutredningen som kommer privatisera i princip varenda busslinje i stan, och han börjar ta upp skräckexempel från London där han träffat fackliga kollegor. Vi får honom att prata jobb. Bra. Det visar sig att han jobbat 19 år som busschaufför innan, hans något mer sjabbiga utseende och ”glimten i ögat” humorn (som politiker på artificiell väg försöker framställa) tyder på att han är en ganska vanlig arbetare innan han blev ombudsman. Han sticker ut från resten av sossarna: desperat försöker han vända snacket till om att prata om valet men min vän är konsekvent i sin linje. Han pratar istället om bristen på klubbar inom kommunal, centralistiska problem, långa avstånd för att åka på möten och andra intryck hans tjej gett honom. Ombudsmannen blir till sist på våran sida, börjar diskutera Kommunals stadgar, hur man ska göra för att skapa klubb. Han erkänner att det är svårt. Nu är kaffet slut, och ombudsmannen ger oss ett visitkort ”Ring mig om det är problem, jag kan nog hjälpa till om din tjej vill skapa en klubb” säger han. Han har fått ett bra intryck av oss, vi bjuds in i socialdemkratiska gemenskapen, kontaktnätet. Socialdemokraterna, om några, är som en kartell. De slår hårt mot facklig opposition och syndikalister och andra politiska strömningar, men om de inte vet något, så får man ta del av kakan och kartellverksamheten. Vi tackar för det och beger oss av och konstaterar att det är väl såhär facklig verksamhet i framtiden i LO kommer se ut: känner du någon så kommer de hjälpa dig. Träffa en ”Made man”, och svär din lojalitet, då ställer de upp på dig. Att du sen inte kan påveka LO’s svurna lojalitet till sveriges näst största nyliberala parti är en annan femma. Det påminner nästan om kriminella gäng. Vi garvar lite när vi ser visitkortet, två händer som kramar varandra, som Arbetarsolidaritets symbol och vandrar vidare i Stockholm City, där en politiker tittar ned på dig från varje lyktstolpe.

Ungefär så mycket skrattade vi åt Kommunal

Arbetarörelsens Arkiv och Bibliotek – hopp och historia
Min vän är törstig, men då klockan är ung har ingen pub öppet, så vi beger oss till Arbetarrörelens Arkiv Och Bibliotek. Vilket paradis. Det slår mig också att trots att detta bekostas av tre institutioner: staten, socialdemokraterna och LO, så lyser det kommande valet helt med sin frånvaro. Istället så ger de ut gratis material om arbetarrörelsens historia. Vi plockar på oss grejer som småbarn, ett tiotal böcker som vi skulle köpa, får vi gratis. Det enda som köps är ”Klass i rörelse” – en bok de själva gett ut. I montern vid ingången hyllas republikanismen, och Mona Sahlins hyckleri hånas öppet. Arbetare med röda fanor står på bokhyllorna, en och annan automatkarbin pryder böckerna brevid fackliga strategier och kamp. Jag förser mig med en affisch om Ådalen 31, flertalet böcker, och en LP skiva från ett socialdemokratiskt fackligt möte på 70-talet där det sjöngs Joe Hill låtar för full hals.

När vi diskuterar med den enda som vi uppfattar som anställd på stället blir vi dock lite mörkare i blicken. Det är få ungdomar här, få socialister, de verkar glömt sin historia. De har fått göra nedskärningar, han oroar sig över hur en ny borgelig regering ska hantera detta museum, bibliotek, arkiv och affär. Detta fort i svenska arbetarklassens historia, ja, hela samhällets historia. Allting som hänt i princip, i varenda ort, sedan arkivet skapades på början av 1900-talet.  Han vill få oss aktiva, men jag berättar redan att jag är kund hos dom, och uppskattar dom mycket. Det glädjer honom, min vän blir dock än mer intressera och lovar att komma tillbaka. Ännu mer glädje. Kamrater, arbetare i lokalen. Vanligtvis huserar bara skitnödiga forskare på stället.

Glad i hågen, med en hel påse med godsaker att läsa igenom. Oppositionsdokument i LO, facklig internationalism och ett exemplar av sammanställningen Kämpa Tillsammans om autonoma vänstern – allt gratis – så skiljs jag och min vän åt efter en längre diskussion om allt mellan himmel och jord.

På väg upp genom sergels torg, så ser jag att KP vaknat till och ställt sig bredvid Sverigedemokaterna i vanlig ordning. Antagligen i ett försök att både provocera, mana till debatt och locka till sig folk. Glädjande nog så har det alltid stått folk kring dom när jag passerat deras tält. Många förbannade vänsterpartister, som nu tröttnat på partiets högervridning kommer och vädrar ut sin frustration. Att de förmodligen ändå röstar på V tvekar jag inte på. Jag plockar på mig lite material, har dock redan köpt Proletären dagen innan när de semiblockerade Moderaternas valkampanj i Skarpnäck och lyssnar på samtalen.

Plötsligt glider någar ungdomar i 16 års åldern och är hetsiga mot de 40-50 åriga äldre arbetarmän som står diskuterar välfärdsfrågor. ”Ska ni mörda miljoner människor va? Som stalin va? Som Stalin, eller hur!” och så fortsätter det. Tunga suckar över ungdomens bristande historie- och samhällsutbildning utbryter bland vi som samlats vid tältet. Tålmodigt, knappt utan resultat, svarar kommunisterna på frågorna. Jag tröttnar, jag börjar skratta öppet när ungdomarna utbryter, taget från luften ”Alla kommunister vill bara skjuta folk!” och lämnar idioterna. Jag blir så jävla trött på den bristande utbildningen i skolorna, något som knappas kommer förbättras nu när Alliansen vill ta bort dessa ämnen helt. De där kidsen har ingen aning om varken historia, samhällskunskap eller ekonomi. De har bara fått höra något från SD’s, folkpartiets elller moderaternas valtält och köpt ett paket om att Stalin själv står där borta och diskuterar skattefrågor. Jag marscherar iväg och öskar jag hade kastat mig in i leken, min första fråga hade varit ”Ursäkta, hur mycket har du jobbat i dina dar?”. Man får hoppas de lär sig med tiden, med skitjobben och försöker hitta svar på sina frågor om hur det ser ut idag.”Det är dom, som kommer få betala priset” tänker jag när går vidare och filosoferar över samhällsutvecklingen. ”Och de kommer inte ens begripa varför det ser ut som det gör”.

Fältstudie: Moderater, poliser och två nynazister
Väl framme i hembygden kliver jag av tunnelbanan bara för att inse att jag är totalt omringad av svenska säkerhetspolisen.  De sticker ut utan motstycke i det mångakulturella ghetto jag bor. Kavajer, slipade ansikten, ingen över 40, alla över två meter, öronsnäckan. De här är de snygga i styrkan, för framför mig står moderaterna och har ”torgmöte”, så det sa se respektabelt ut.

Nonchalant ställer jag mig några meter ifrån och interssant nog så kommer hela två polisstyrkor, två i varje och flankerar mig den dryga timme som jag står och beskådar spektaklet. Med säpo ungefär 5 meter ifrån ”lite snyggt” placerade i trafiken av hoodtröjor, adidasbrallor och barnvagnar som passerar. Jag skrattar åt det absurda i det hela. Att jag bara står och kollar gör dem skitnervösa, så ska inte medborgare agera. Till sist kommer en nervös moderat fram och frågar varför jag står och kollar på dom, jag svarar att jag har rätt att stå vars jag vill. På frågan om jag är här för att diskutera politik lyfter jag bara min påse och säger ”Jag är övertygad nog ska du nog se” och skrattar henne rakt i ansiktet. Dagen är räddad. Ytterligare poliser har kommit till platsen, det känns som om de förväntar sig att jag ska ta fram min Klass I Rörelse bok och klubba säl med dom allihop. Om det vore så väl, vad fan har de för problem egentligen? Till sist beger sig majoriteten av dom av, och en säpokille ställer sig nu ganska helt ogenerad brevid mig, det verkar som han vill prata med mig, men kommer på sig själv att det kan man nog inte göra i tjänst.

Det visar sig att migrationsministern har kommit ut till förorten, och moderater tll och med skriker det ut på gatan ”Kom och träffa migrationsminitern!”. Inte en käft bryr sig. Under hela tiden jag står där kommer fyra personer fram och vill prata med dom, på en timme, och absolut ingen vill prata med någon jävla politiker som står som högst ansvarig för vad många anser r ett stort lokalt problem: splittringen mellan svenskar och invandrare. Det verkar inte gå så bra för ”nya arbetarpartiet” och många av moderaterna på plats hänger läpp. Jag observerar dock till min glädje ett flertal personer, som om inte försöker fly från platsen som när man möte telefonförsäljare, nästan inte kan hålla bort sitt förakt när de väser fram ”Nej tack, inte intresserad”. En tatuerad tjej som jobbar på posten, vad man kan tyda av uniformen, verkar nästan vara i färd att slå en av de 10-tal moderatena på plats men behåller sin ilska och mer eller mindre marscherar förbi intrånget i vårt samhälle. Ögonen är helt svarta.

Plötsligt bryter det fram två nynazister i förortstrafiken ”Nu jävlar blir det kul” tänker jag och observerar polispatrullerna på plats. ”Nu vet de att migrationsministern är på plats, denna folkförrädares folkförrädare, de ska börja bråka” tänker jag och adreanalinet pumpas upp. Precis när nazisterna passerar moderaterna så tar en av liberalerna och gormar ut, med handen kupad, i ett uppenbart försök att visa sig på sin ”antirasistiska” sida att ”KOM OCH TRÄFFA MIGRATIONSMINISTERN!”. Jag hoppas ”slå dom då nazistjävlar, kom igen!” och förbereder på mig att vilt heja på när nazister,moderater och polis ska drabba samman i en våldsorgie. Bättre kan det ju inte bli. Jag är nästan nära att skrika ”På dom grabbar! Död åt ZOG!” för att se hur situationen ska urarta.

Killarna går förbi, verkar knappt lägga märke till provokationen, och går in på systembolaget. Det är uppenbart mer intressant att supa än Kampen mot mångkulturen, judarnas ockupation och gud vet fan allt. Nassarna reagerade inte ens, ölen hägrar. Jag brister ut i asgarv. Så mycket för den nationalsocialistiska idealismen och offerviljan i kampen. Det går inte så bra i den nationella befrielsen från kebab och pizza. Jag kippar nästan efter andan och min säpoagent undrar hur fan det står till i skallen på mig när jag skrattar ut den ariska rasen herremän. I hans ögon ser jag garanterat ut som en tredje nazist som tappat vettet totalt.

Strax efteråt träffar jag en ombudsman som är tillika trotskist, berättar lite av mina historier och vi ger några gliringar till moderaterna, diskuterar lite olika förslag alliansen lagt till efter valet och han visar en lokal valaffisch på han själv som sitter i orten. Jag hälsar ”ja det är bra att tuppkammen är av i alla fall” när jag ser bilden och går hem, att rösta på honom kommer det nog inte bli, hela den här cirkusen får främst behandlas som ett humorinslag. Med väldigt allvarliga konsekvenser i bakgrunden.

Vilket jävla samhälle vi lever i.

Annonser
Kategorier:Betraktelser
  1. Patrik
    augusti 27, 2010 kl. 5:22 e m

    vem ska du rösta på då?

    bra blogg för övrigt

  2. allaljuger
    augusti 28, 2010 kl. 11:24 f m

    Intressant ”val”reportage, det intressanta i det hela är ju ändå hur pass ointressant valet är för många. Det har ju bara varit smutskastningar och skandaler, ganska lite politik, i valrörelsen den här gången tycker jag. Det tycks ju också handla mer och mer om Mona eller Fredrik, inte Ideologi eller Ideologi, vi närmar oss ju USA mer och mer med tvåparti-system och personval (hehe, att börja skriva ”Vi närmar oss USA..” får mig att låta som en riktig errare/vaken.se)

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: