Hem > Uncategorized > Rövslickaren, de värsta av insekter

Rövslickaren, de värsta av insekter

Bror duktig, fröken fisförnäm. Som alltid skrattar med cheferna när de drar skämt, horar ut sig trots att de aldrig får betalt, höjer arbetstempot, ökar stressen, smörar in sig på firmafesterna, smiter iväg när ingen ser och konspirerar. Chefens spion, vakthund och högra hand, utan att ens belönas för det. Alltid svankande, bedjande, underlägsen. Detta liberala kryp som tror sig komma någonstans med detta avskyvärda krypande och obräckliga lojalitet mot ett företag som ändå skiter i dom. Dessa avskyvärda varelser som man kan se tassa runt, samla skvaller, samla information. Med fisförnäma näsor i vädret, svansandes förbi i tron att de är förmer än vi stackare som inser fundamentala samhällsskillnader, vi som erkänner oss själva för vad vi faktiskt är.

Dessa förrädare, detta pack, som utnämner sig själva till medelklassen på bygget, dessa avskum som vägrar organisera sig, samlar information om våra organisationer, och lovar att bryta våra strejker om vi skall tillkämpa oss rättigheter. De som villigt blir utsugna för att smöra in sig i famnen på chefen – som godtyckligt ändå kommer göra sig av med denna papegoja om den börjar ta sig ton. Och jag ska aldrig glömma hur vi log när vi såg din min när du insåg att allt ditt fjäsk var i onödan, när du fick gå. Husses hund var olydlig, du fick gå, vi fick stanna. Vi skyddade oss själva. Vi skulle aldrig skydda dig, såsom du försatt oss i problem genom de år du var bland oss. Vi skålar fortfarande över dagen du försvann. Vi skrattar fortfarande åt din förvånade blick när chefen rosenrasande kastade ut dig. Vi alla skrattade just då åt den Capo som terroriserat vår arbetsplats som en småpåve.

Alla dessa liberaler, krafsandes efter en dröm som aldrig kommer att bli besannad. Liberaler, beredda att hugga varje hederlig, trött, sjuk, förbannad arbetare i ryggen för en judaspeng. Som skriker ”arbete lönar sig” men menar bara att fjäsk lönar sig. Arbete, är knappt något de hinner med mellan varven att springa till chefens kontor för att gola, ställa sig in och visa upp sig. Vissa av oss vill inte fjäska, vi säljer bara vår tid så vi kan ha råd att bo, dricka öl och återhämta oss för nästa vecka. Vi uppskattar livet, liberalen uppskattar djungelns lag och förintandet. Vi säger: solidaritet, fjäskaren säger: jag går över ditt lik.

En gång i tiden spöade vi folk som bröt ackorden, tjärande och fjädrade strejkbrytare och kastade ut fjäskare och rövslickare från våra arbetsplatser. De splittrade, förrådde, och var ett virus i våran rörelse. Vänta bara tills den dagen kommer igen. Då kommer det påklistrade leendet och de tillgjorda skratten vid chefens bord sätta sig i halsen på detta ryggradslösa kryp. Och de kommer inse, att de är helt ensamma.

Annonser
Kategorier:Uncategorized
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. september 1, 2010 kl. 8:50 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: