Hem > Funderingar > Det blev ingen textserie.. (Om SD)

Det blev ingen textserie.. (Om SD)

Ja som sagt. Det blev ingen textserie om invandringen i Sverige, framförallt för att i mitt allt det här så kom det förhatade valet in i bilden, sedan resultatet av det samtidigt som jag själv också tröttnade på det hela och när jag grävde djupare i frågan så var den mig övermäktig. Det skulle krävas en hel avhandling för att gå igenom allt, med allt från statistik till t.e.x. olika politiska och religiösa influenser som tillkommit sedan 90-talet som följd. Vad man kan konstatera är dock: invandringen är en del, i en väldigt stor, för att inte nästan tala om hel omdaning av svenska samhället på mindre än 20 år sedan murens fall. Jag avslutar med dom orden just kring detta ämnet och ber läsare själva försöka sätta sig in i frågan, bit för bit, och ständigt hålla sig vaksamma och kritiska till informationen i frågan.

Det tål att påminnas att den stora våg av ”antirasism” som nu sveper över landet är utpräglat liberal och ytlig, och har därför sina egna syften, de behandlar invandring som ett smörjmedel för kapitalets jakt på nya marknader först och främst, vilket inte minst syns i otaliga tidningsartiklar som nu sprutar ut,  och inte med foten i solidaritetspolitiken. Ett synsätt som t.o.m. Vänsterpartiet, detta medelklassaktiga kulturparti, också övergivit. Därför uppmanar jag folk som har en gedigen vilja att både kunna analysera rasism och även bekämpa den att hålla sig ytterst vaksamma mot idealistiskt, liberalt, trams som nu pumpas ut som ”antirasistiska argument” t.e.x. allt det här påhittet om att mångfald per definition är ett medel mot rasism. Köp det inte, det är bara icke-materialistiskt trams, det är som att tro på blodsmyter.

Ett annat är ju det skrattretande ”Ja men den ekonomiska utvecklingen kräver detta”, som socialist frågar man sig ju per definition, ”ja,vilket utveckling är vi iväg mot egentligen?”. Svaret är ju självklart och givet, oavsett om det krävs invandring för den framtida ekonomiska utvecklingen, så måste denna utveckling bekämpas. Svaga fackföreningar, socialt skyddsnät i förfall, bemanningsföretag, daglöneri, ett skolväsende som frångår kunskap till förmån för karriärism, en äldreomsorg som låter gamla människor torteras till döds, en bostadspolitik som tränger in ungdomar att bo som minkar på en minkfarm. Och det fortsätter. Om det är denna utveckling som nu alla ”antirasister” i media pekar på som argument till invandringen, så avböjer jag mig denna utveckling. Kosta vad det kosta vill, nyliberalerna måste stoppas. Som ”antirasistiskt argument” är det skrattretande, alla vet att en sådan utveckling kommer göda interna stridigheter i arbetarklassen. Där alla kommer kämpa mot alla för de små brödsmulorna från de rikas bord. Jag är helt ointresserad av en sådan ekonomisk utveckling, nej, all invandringspolitik måste basera sig på solidaritetspolitik uppbyggt av och för förmåga att skapa bra förutsättningar för alla nya medborgare. Och inte byggas på kapitalets jakt efter billig arbetskraft.

Rasism är, och det tål att påminnas, och var en struktur skapat av kapitalets vilja att splittra arbetarklassen, inte brister på irakier eller syrianer och innan invandringens tid så existerade samma strukturer fast mellan socknar, byar och landskap. Så, behåll historieanalysen, behåll kritiken mot liberalerna, och håll analysen glasklar: det är den politik som ett förvirrat socialdemokraterna och ett enat och brutalt nyliberalt block som skapat förutsättningarna för den fortsatta brutaliseringen av samhället, som är så bunden till kapitalismen. SD är bara en logisk konsekvens av samhällets förändring i över 20 år. Och för guds skull fall inte in i fällan om att SD väljare är dumma i huvudet, det är i regel vanliga arbetarklasspersoner, övervägande arbetslösa unga män från yrken i LO kollektivet som röstar fram dem. Av, återigen, logiska skäl. Att integrationspolitiken har varit ett skämt kan inte komma som en överraskning för någon förutom för det ledande skiktet i samhället som faktiskt inte ens berörts av frågan. Och nu har välfärdsraset, intergrationspolitikens kris och socialdemokretins död kommit till sin spets, klart som fan att alternativ byggs upp – och med en bristande och liten ny arbetarrörelse – så visar Sverigedemokraterna vägen genom att peka på det socialdemokratiska folkhemmet. Att sedan SD i toppen utgörs av samma sorts backslickhöger som Alliansen verkar dock våra kamrater i arbetarklassen som röstat åt detta håll, tyvärr helt glömt bort. SD vill inte ha ett folkhem, de vill bara utnyttja det. De pekar på vänsterpolitik, med sitt mytbildade om folkhemmet,  men skriver ekonomiska dokument och lösningar baserade i blåaste högern och förskansar sig som överklassbrackor på skattepengar på stureplan. Tveka inte, SD är och förblir backslickhöger, och detta kommer bevisas de kommande fyra åren när de kommer krypa till nyliberalerna för stöd. De kommer utgöra inte bara en pendling mer högerut i politiken överlag, utan även en bricka i spelet för ökade lagförändringar liknande FRA och andra ingrepp vi sett senaste fyra åren. Invandringspolitik, deras äss i rockärmen, kommer de dock inte kunna förändra. Mer än lite gnällande. De kommer vara helt i beroende status på de som skapat dom.

För att nå till botten av senaste tidens politiska utveckling måste vi därför lyfta blicken från SD, det är annars precis vad de ansvariga vill, och istället titta djupt in i nyliberalernas hycklande skaror och fastställa historiska sanningar om välfärdsamhällets sönderfall: Det är och kommer vara deras fel, inte Sverigedemokraternas, dom har bara utnyttjat chanser och utrymmen som skapats åt dem. Den stora katastrofren detta val var inte att SD utnyttjade detta vakuum, utan att för första gången sedan arbetarrörelse tillkämpade sig röstsedeln, så kom nyliberaler till makten för andra mandatperioden på rad. Det säger det mesta om vad som sker i samhället på alla nivåer. Det säger också en hel del om vad som komma skall de kommande fyra åren, på samhällsnivå i form av brutalare samhälle och oerhörda attacker på de svagast ställda, och att vi kan vänta oss att följden blir ett stärkt stöd från SD.”Kamrat, motståndet är välorganiserat” är en gammal klyscha, men ändock så sann nu när vi spår framtiden bakom dessa dimridåer av uppmärksmhet som SD utgör och påminns om attacker mot A-Kassor, privatiseringar och förfallande välfärd. Vi kan vänta oss ytterligare liknande scenario bara om någon månad. Den generation socialister som kämpar idag, möter därför en fiende som är hundra gånger starkare än förut. Med sådana utsikter finns det ingen skäl för reträtt, antingen kämpar vi, eller utsätts för det samhälle överklassen nu tvingar in oss i. Med alla dess konsekvenser.

Enda sättet att gå vidare är inte att haka upp sig på att bekämpa SD, utan att ersätta dom, att påvisa sociala rörelser som kan täcka upp deras frågor och skapa solidaritet och säkerhet i klassen igen, att skapa en arbetarrörelse som kan återge de vinster folkhemmet drev igenom, att skapa kämpande fackförbund som återigen kan skapa en trygghet åt arbetarskaror som börjat ställa sig i kö för daglöneriet igen, att börja bygga välfärd igen med alla till buds stående medel och att med detta stå som en koloss mot nyliberalernas framfart. Det är genom att segra igen, som vi visar vägen! SD vinner på att folk blir otrygga och rädda i samhället, vi vinner genom att erbjuda dem säkerhet, trygghet och sociala åtgärder. SD leker folkrörelse, för några marscherande nazister är de inte (De sitter däremot i Gnosjö som en liten sekt), vi måste visa på att det är vi – inga andra – som är den riktiga folkrörelsen.

Vi behöver våra egna rebeller, vårat ”vänster-SD”, som kan anfalla utifrån, som kan skapa liv i politiken igen, som kan förstöra, hota och skrämma etablissemanget som kommer skriva hundratals hotfulla artiklar om oss när vi rycker fram. Vi behöver alternativ som kan visa på ryggrad och konfrontationslust! Nej, vi är inte en del av det ”demokratiska samtalet”, något sånt kan ej föras med dagens klimat, vi är en del av motståndet! Vi är socialister! Vi har en klar vilja att byta ut detta samhälle mot ett samhälle präglat av jämlikhet, solidaritet och rättvisa samt att kasta ut alla dessa tjuvar och parasiter som arrangerar dessa teaterpjäser som kallas ”val” var fjärde år, men ändock står helt orörda oavsett valutgång.

Och det är bara vi som kan göra detta, sossarna och vänstern kommer inte göra det, alliansen kommer öppet bekämpa det, och SD kommer i synnerhet inte vilja se en sådan utveckling, då vi kommer slå undan fötterna på dom.

Det är bara på den vägen, via arbetarklassens styrka, som integrationspolitiken kan lösas och utvecklingen, detta brutala klassamhälle, detta fattigsverige vi ser i horisonten, kan stoppas en gång för alla.

Folkhemmet – som det faktiskt såg ut
För dåtidens, och framtidens segrar måste vi kämpa!

Annonser
Kategorier:Funderingar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: