Hem > Historia > Regionalism i Sverige och politik (del 1, södra sverige, södra norrland)

Regionalism i Sverige och politik (del 1, södra sverige, södra norrland)

Ta en titt på den här kartan. Det här är vad som beskrivs som Sverige.

Den här kartan är gjord utefter de tydligaste regionalistiska strömningarna i vårt land, ibland rent separatistiska,  och folkslag kombinerat med 2010 års valresultat.

Den här kartan pekar på många saker samtidigt. Både från historisk synvinkel, aktuell politisk synvinkel och den säger även något om svensk nationalism. Allting tåls att kommenteras. Serien kommer avslutas med ett inlägg om regionalism i allmänhet i sverige.

Svitjod, Storswänsken, Svearna
I slutet av vikingatiden slogs sig östgötar och västgötar sig tillsammans och bildade Svitjod, den första nationsliknande strukturen i dåtida Skandinavien tillsammans med Danerna (Danmark). Idag skulle detta område omfatta vad vi kallar ‘Mellansverige’ – Sveriges vagga om man så vill. Noterbart här är det fortfarande idag är i dessa områden som den svenska identiteten är som starkast, och det är även här man finner mest svensk historia rent kulturellt. Det är också härifrån som krigen mot Danskarna om Småland och Skåne skulle föras, likaväl som ockupationen av Norrland och Baltikum skulle organiseras ifrån. Alla svenska huvudstäder har också förlagts inom detta område i historien och är traditionellt den svenska överklassens högborg och omfattar även Stockholm, Göteborg och Örebro. Det är också här traditionellt som svenskt borgerskap har funnit en stabil, liberal, grogrund under senhistorien.

Intressant är dock så sent som alltså årets val så har historiska ‘upprorsområden’ i Svealand fortfarande  behållit sin status som ‘röda’ områden. Dalarna och Värmland har historiskt varit de fattigaste landskap som varit ‘svenska’ – och i synnerhet Dalarna har i omgångar varit okända för sin uppror mot sittande kungar och hövdingar men även för de problem kristna kyrkan hade i området. Regionalt är landskapen även mer lika Norrland i produktion (skogsindustrin, gruvorna) och även dragits med liknande sociala problem. De delar också en historia av omväxlande ockupationer av svenskar och norrlänningar. Så sent som i EMU valet så uppgick över 60% att rösta nej – siffror som annars bara kunde mätas emot Norrlänningars och Jämtlänningars bristande tro på centralstyre. Enda liknande politiska situation man finna inom Svealand är kuststäder med industri där ‘röda’ små öar har skapats, där hamnstaden Göteborg sticker ut i synnerhet som historiskt socialistiskt fäste (och även på så sätt att den har en genuin lokal kultur och identitet). Tidigare var även Bohuslän en starkt fäste för en radikal arbetarrörelse, i synnerhet bland syndikalister, där en majoritet av stenhuggarna var organiserade.

Närheten till Norge har också skapat starka särdrag hos värmlänningarna som t.e.x. språket och med dess starka vikt i svensk historia har också skapat en tydlig regionalistisk hyllningssång som annars är vanligare i t.e.x. Norrland.

Gästrikland är den tredje och sista röda området inom de områden med tydlig historisk svensk identitet. Traditionellt sett så tillhörde landskapet Uppland, som länge var Sveriges vagga och säte för överklass och feodalherrar. Gästriklands närhet till norrland, dess likheter i produktion och industri samt historia i arbetarrörelsen har dock skapat en snarlik norrländsk identitet och landskapet brukar allmänt ses som norrländskt. Bland annat så är en tydlig dialekt också en tydlig markör över att det mycket väl är gränsområdet mellan ett tydligt Svealand och Norrland.

Skåne och paradoxen Sverigedemokraterna

Den skånska flaggan och skånsk nationalism är den mest kända och på ytan mest separatistiska rörelsen inom ‘Sverige’. Slogans som ”Gräv bort skåne” och ”Ge Skåne Till Danmark”, som ofta repeteras från båda sidor, är tydliga bevis på hur djupt rotat ogillandet är mellan Skåningar och Svear är (Norrlänningar avskyr också skåningar, men av mer politiska och kulturella skäl). Detta baserar sig inte minst på de  hundratals år av krig mellan Danmark och Sverige över området, vilket framanade tack vare Svearnas förtryck  Snapphanerörelsen som förde gerillakrig mot Storswänskens invasion och slogs för ett autonomt Skåne i Dansk Regim.

Skillnaderna mellan Skåne och Sverige manifesterar sig också språkmässigt. Skånskan har fortfarande idag mer gemensamt med Danskan och äldre nordeuropeiska språk och kan för många andra te sig obegriplig.

Politiskt är Skåne dock ytterst intressant. För att vara ett område så tydligt definierat som regionalistiskt och anti-svenskt så är det häpnadsväckande att ett parti så tydligt definerat som svensknationalistiskt, Sverigedemokraterna, fått sådan maktbas i området. Detta förklaras dock ofta av historiker som en följd av den inhemska skånska kulturen. Krig, invasioner, ett nästintill aldrig industrialiserat bondesamhälle och dess ganska tidiga koppling via sjöfart till Europas kyrkliga (t.e.x kristnandet)  och nationalistiska strömningar sägs vara en stor del i förklaringen till varför just skåningar, snapphanarna och rebellerna, röstar idag på ett svenskt nationalistparti. Århundraden av ett levnadssätt skapar såklart en inhemsk kultur, och i Skåne manifesterar det med konservatism, misstro mot regering och riksdag (konstigt vore väl annars..) och lokalpatriotism – ofta med en släng av främlingsfientlighet. Självfallet manifesterar sig detta i bland annat Sverigedemokraterna, som i Skåne finner sin nuvarande maktbas. Även om lilla Skånepartiet, som är ett öppet separatistiskt parti i Sverige, är det yttersta beviset på regionens historiepolitiska kultur. Traditionellt sett har enbart Malmö varit ‘rött’ i området, omgivet av militära städer (Helsingsborg, Karlskrona m.m.)  och flottbaser och landsbygd. Skåne, trots sin historiska koppling som östra danmark, är därför den djupblåaste delen av moderna Sverige. Stödet för nationalsocialistiska och fascistiska grupper har i skåne också funnit god jormån även om södra Svealand och Småland traditionellt också varit områden där dessa ideologier fått bärkraft.

Småland – Nils Dacke och arbetarråd
Småland är mångt och mycket det spelbräde som svear och danskar använde när de i århundraden slogs för makten över södra Sverige. Själva namnet ”Småland” avslöjar dock områdets egna karaktär, som nästan kan liknas med tyska federationen. Inte minst är Småland känt för det uppror Nils-Dacke ledde mot den centraliseringsprocess och avkatolisering som Gustav Vasa genomförde. Att poängtera är att området före detta uppror förmodligen också var autonomt jämfört med övriga områden som Svearna bestämde över. Området är därför starkt präglat av decentralism (Små land = Små länder), stolthet över att just vara smålänning förekommer ofta och i hög grad och även om smålänningar anser sig numera vara mer eller mindre ”Svenska” som Svear så drar de sig inte för att påpeka att det var just i Småland som mycket ar råvarorna, industrierna (Småland var det första område i Sverige som industrialiserades)  och handeln kom ifrån för  att Svearnas skulle kunna föra ockupationskrig både inom det som kallas moderna Sverige men även utomlands i Finland, Baltikum och andra områden där Sverige lämnat historiska avtryck. Vissa språkmässiga skillnader, som dock var betydligt större förr i tiden, förekommer dock fortfarande. Att påpeka är att Kalmar tidvis har varit Sveriges största stad.

Industrialiseringen har också medfört att  Småland är påfallande ‘rött’ för att vara i södra Sverige. Träindustrin har alltid varit relativ stor i området, likväl som glas- och järnbruk förr i tiden. Upproret i Västervik (Svenska Revolutionen) är ett påfallande sånt exempel. 1917 utropades en rådsrepublik i staden, polisen spärrades in och arbetarna tog över staden i väntan på att resten av Sverige skulle följa med. Fortfarande idag är just kustremsan vid Småland och vid vissa bruksorter tidvis knallrött på kartan. I övrigt så är Småland relativt likt kulturellt och historiskt med Svealand och faktiska Sverige, man kan dock med något djupare grävande skönja att Småland har varit mer kyrkligt. Måhända för att det var i Småland som fattigdomen också slog till som hårdast, mycket tack vare den starka folkökning som skedde i området när det kommit i relativt lugn efter alla krig. Att smålänningar dock inte fullt ser sig som svenskar är dock klarlagt, även om de även ibland tenderar att t.o.m. se sig som förmer än svenskarna. Att svenskar gjort sig lustiga över smålänningar, är också klarlagt då just dessa fått utstå mest skämt. Inte allt för sällan om snålhet.

Gotland och Åland
Gotland var länge en tysk koloni (Hansan) och tidvis även ägt av Danskar och har förutom det också en gedigen lång egen tradition (b.l.a. sägs Goterna härstämma från ön). Lämningar kan spåras tillbaka till ön till tiden långt före Svitjod formerade sig, och antalet av dessa lämningar tyder att ön länge varit en central handelsplats.  Öns huvudstad, Visby, är också ett världsarv tack vare den centrala roll staden spelat i Östersjöns historia. Allt detta har gett Gotland en tydlig egen identitet som är starkt regionalistiskt. Språkmässigt skiljer sig till exempel fortfarande Svenskan och Gutiskan markant.

Gotlands flagga

Åland är ett annan ö som måste kommenteras. För det första är att alla pratar svenska där, men ön är finsk. Åland är således inte ens svenskt, utan ägs av finland (Efter kriget mot ryssland 1808) även om ön i många drag får bestämma över lagar och regler själva. Historiskt har ön ockuperats av Sverige i omgångar, och även ryssar, finnar och tyskar. Sista gången svensk trupp var på ön var så sent som i det finska klasskriget,  1918, när sverige ville återta ön så att röda garden ej kunna befästa en bas nära svensk mark.  Ön är nu därför även en helt demilitariserad zon och har många andra inslag i sin parlamentarism som sticker ut och gör ön unik. Men svensk är den inte, ön förklaras helt korrekt vara en ”autonom del av finland” såsom Karelen och Ingenmansland tidigare också var.  Planer på att återförena Åland med Sverige fanns i början av 1900-talet, men fick dock överges då Ålänningarna själva fick besämma. Lokalpatriotismen var allt för stark.

Några allmänna ord om Norrland innan vi börjar:

Norrland består av i princip av det hela rödmarkerade området på kartan ovan. Markerat så på grund av den socialdemorkatiska och vänsterpolitiska majoritet som kontrollerar området, och har också så gjort i över 100 år. Ofta med stora politiska skillnader jämfört med sina kamrater i södern, i regel har norrländska arbetarrörelsen varit radikalare och mer traditionell. Trots att Norrland har haft en betydligt mindre befolkning procentuellt, så har just händelser i Norrland för sin storlek stor plats i svensk arbetarhistoria, varav vissa delar kommer presenteras i den här texten.

Geografiskt består Norrland av Republiken Jämtland, Härjedalen/Medelpad, Hälsingland och den del som tydligt identifierar sig som Norrlänningar (Västerbotten, Norrbotten, Lappland, Ångermanland). Till storleken är Norrland ungefär lika stort som västsahara och skulle som självstyrande land hamna på 77:e plats i världen.  I och med det så innebär det också en stor multitud av olika dialekter, språk, kulturer och traditioner. De långa avståndet och den bristande infrastrukturen har också starkt påvekat till lokala kulturer.  I Norrland existerar även minoritetsfolk som Samer och Tornedalingar, som även har officiella språk i regionen, och för samerna, även en riksdag (sametinget).

I Norrland produceras även en stor del av den industri Sverige exporterar såsom pappers, trä och gruvindustrin. Utöver det så är det Sveriges rikaste region. Att dessa intäkter försvinner från området har länge varit en bidragande faktor till missnöje. Likaväl har de stora folkförflyttningar söderut som skett då föga resurser satsats på att skapa nya jobb också skapat irritaton. Sveriges fattigaste kommuner har också så länge statistik förts i ämnet, alltid varit norrländska, trots regionens rikedom. I överlag existerar en känsla av toppstyre från Stockholm. Alla dessa parametrar har starkt påverkat Norrlänningar att skapa sig en egen identitet, oftast som norrlänning eller jämtlänning. Till sidan av Skåne, så existerar också här de starkaste seperatistiska dragen. Främst manifesteras detta i den Jämtländska Republiken och i lappland av Kirunapartiet. Båda kommer vi återkomma till mer i texten.

Norrland har också en nästan homogen befolkning tack vare dess roll som försörjare av södra sverige och består därför av nästan uteslutande arbetarklass, med företagschefer och huvudkontor i södra sverige eller utomlands. Fram till mitten av 1990-talet utgick svenska försvaret, trots att ha satsat så mycket energi på att bygga försvar i Norrland, att det fanns en risk vid eventuell kommunistisk invasion av Sverige att Norrland skulle förklara sig som en fri sovjetrepublik. Krav på autonomi har helt korrekt under åren framställts, men i fallet av kommunistisk anslutning till dåvarande Sovjetunionen gäller detta främst Norrbotten och norra Lappland.

Läs mer:  För ett Autonomt Norrland


DEL 1
Södra norrland – en fri republik, syndikalistisk styre, konflikten med storswänsken och kampen i Ådalen

Södra Norrland domineras av sin närhet till Svealand. Kring kusten vid Hälsingland och Medelpad så existerar oftast rikare regioner som generellt sätt också sett sig som mer svenska, om än norrländska med sin tydliga koppling till produktion och centralstyre från Stockholm. Exempel på detta är t.e.x. Sundsvall där de första 1 maj tågen parallellt i Stockholm genomfördes. Dessa kuststäder har därför en särskild plats som socialdemokratins vagga och spelar en stor roll i arbetarrörelsens historia med sin tunga industri. Sundsvallstrejken 1879 är ett sådant exempel. Ett annat exempel på områdets vikt i historien bör vara den fängelsetid Anton Nilsson spenderade i Härnösand, när över 10 000 arbetare från hela norrland vallfärdade mot kulsprutebeväpnade militärer för att befria honom. En solidaritetsaktion som var övervägande sedan när kungen till sist benådade Anton Nilsson från den dödsdom har drog på sig i och med Amaltheabomben. Värt att nämna är också ”Röda veckan” i Söderhamn, Hälsingland, 1931 när arbetarna tog makten över orten efter dödsskjutningarna i Ådalen längre norrut.

Som en nemesis till detta har Jämtland och Härjedalen existerat i det fattigare och mindre industrialiserade inlandet och har därför helt sonika omnämt kuststäderna som ”Storswänsken”. Inte bara av rent ekonomiska skillnader, utan även på grund av politisk makt. Östersund var länge styrt från Sundsvall vilket länge var ett irritationsmoment. Kulturellt existerade också en stark skillnad mellan ett inland med tydlig inhemsk kultur och ett ibland nästintill obegripligt språk, och den norrlandsvenska som folket på kusten hade.

Inlandets produktion har främst kretsat kring skogen och skogsindustrin både i södra och norra norrland, varav termer som ”skogsarbetarkommunism” tidigare användes för att referera till en period när arbetarrörelsen var starkare. Då både syndikalister,  pragmatiska kommunister och vänsterinriktad socialdemokrati tidvis och med olika geografiska ‘strongpoints’ haft stort inflytande över branschen.  Läsvärt på ämnet är också Skogsarbetarstrejken 1975. Detta var och är en stor skillnad från de stora industrierna efter kustlandet.


Republiken Jämtland
Tack vare ekonomisk utsugning, avfolkning brist på politisk makt, centralism tll Stockholm och Sundsvall och sina starka kulturella bakgrund (B.la. ett flertal språk, med Jamska som största) så var missnöjet i Jämtland länge kokande. Inte minst för att Jämtland under nästan hela medeltiden varit självständigt och styrt över sig själv. Med egen regering och lag. Jämtarna tog även till strid mot Norge 1178 för sin självständighet, men trots att man förlorade, så behöll man ett särställning som autonomt område under norskt styre, och sedemera även danskt. I slutet av 1800-talet, under svenskt styre, börjades dock en en maktöverföring från den lokala makten till storswänsken. Riktig fart på missnöjet tilltog dock på 1950-talet då den jämtska nationen snabbt avfolkades på grund av den socialdemokratiska politiken.

1963 kokar missnöjet över och en socialist utropar Den Jämtländska Repbuliken, med sin egna befrielsearmé JRA (ej att förväxlas med NRA, kuriost är dock att JRA är äldre än IRA).  Republiken tog även till sig Härjedalen efter några år, som snabbt också tog till sig  republikens fana, som är tydligaste identitetsfaktorn mellan de två inlandsregionerna. JRA’s flagga är dock något ovanligare. Den tidigare svart/gula fanan för härjedalen används efter det enbart i Medelpad.

Även om det på många sätt var ett sätt att försöka öppna ögonen på regionens problem så fanns det, och finns, en allvarsam ton bakom orden. Eller som nuvarande presidenten, Ewert Ljusberg, och tillika syndikalisten, förde fram det ”Vår kamp är 51% humor, 49% allvar”. Klart är i alla fall att jämtar har en tydlig egen identitet som på långa vägar ej är svensk, måhända norrländsk. Under de territorium som idag anses svenska så har få en så egen nationell karaktär. I synnerhet är jämten lokalpatriotisk med egen nationalsång och andra kulturella produkter. Missnöjet med ”storswänsken” är också fortfarande stort, och inte minst manifesterar sig detta i konflikter mellan östersundsbor och sundsvallsbor. Vid ett fåtal tillfällen har det även uppblossat rent kravalliknande situationer av hundratals missnöjda jämtar när de hört att sundsvallsbor kommit för att slåss – men ej vågat dyka upp.

Jämtland firar sig självständighet traditionellt på Storsjöyran då även presidenten håller tal och nationalsången sjungs, i regel är det enda gången JRA visar upp sig också. Framförallt som fanbärare som flankerar presidenten. Allsången av Jämtlands nationalsång på Storsjöyran är i dagsläget den största politiska missnöjesmanifestationen och protesten i ”Sverige”.

Det högsta politiska målet är dock att jämtskan, eller jamskan, ska införas på skol­schemat från 7 års ålder.

– Vi tycker att jamska är ett språk, ett språk som har tagits ifrån oss. Elever som talade jamska i skolan blev straffade med pekpinne och kvarsittning. Jag tror att språket är viktigt för att stärka känslan för bygden, och alla våra nedärvda gener mår bra av att vi får prata jamska, säger Annéa Johansson.

Vill ni på allvar att Jämtland ska bryta sig ur Sverige och bli en egen republik?

– Ja, helst vill vi det men vi förstår att det ligger långt borta i tiden. Vi tror att början på det arbetet ligger i att lära barnen jamska.

JRA, i intervju


Härjedalen – oerhörd fattigdom och facklig kamp
Härjedalen, om än en del i jämtländska republiken, har en egen intressant historia. Fattigt och starkt plågat av eftersatthet under stora delar av dess historia, trots dess rikedomar i skog och mark så skapades en ytterst radikal arbetarrörelse i Härjedalen som under mitten av 1900-talet fortfarande kunde pratas om som ”Sveriges katalonien” på grund av det starka stöd syndikalistiska och kommunistiska rörelser hade.

”Den svartröda fanan vajar över Härjedalen” benämde en socialdemokratisk politiker situationen under en intensiv konflikt under SAC’s glansdagar i regionen, då runt var tioende härjedalning  var aktiv inom syndikalisterna. Ofta som skogsarbetare eller rallare.  SAC lyckades även under denna period i området genomföra årslånga strejker (byarna var ju självförsörjande) som även skulle repeteras längre norrut.  Det är därför intressant, att republiken jämtlands nuvarande president, också råkar vara syndikalist och från härjedalen. Denna tradition av facklig kamp i Härjedalen dog dock ut i takt med SAC’s konflikter med det socialdemokratiska LO, och var, liksom SAC i stort, ett minne blott efter andra världskriget. Fortfarande idag, så är dock den fackliga organiseringen i Härjedalen betydligt högre än i t.e.x. storstäder i södra sverige.

Intressant i arbetarhistorian från just Härjedalen är också ”Revolutionen i Sveg” 1918 då två bråkande arbetare (som var stupfulla) hamnde i bråk med varandra, det hela slutade i massiva kravaller och slagsmål med främst borgeliga handelsmän och bönder, tre personer blev nedskjutna i händelserna. I Härjedalen var det även vanligt under en lång tid att arbetare och bönder höll sig på sin egen kant.  Bland annat förbjöds barn bönder att gå i samma skolor som arbetarbarn.  Och trots att SAC försvann från orten, så höll sig en syndikalistiskt inspirerat parti (frihetliga kommunalfolket) sig kvar i kommunalpolitiken ända till 1991. Härjedalen är än idag ett djupt rött område.

Intressant i sammanhanget är också att Härjedalen liksom Jämtland länge var självstyrande och har i omgångar ockuperats av både norsk, dansk och svensk trupp. I synnerhet svenskarnas framfart är bevarat av historiker, som i synnerhet pekar ur deras råhet med b.l.a. massvåldtäkter mot befolkningen som straff för ”illojalitet”. Liknande metoder har använts även i Jämtland men även Skåne.

Här tar del 1 slut. Helt enkelt för att del 2 kräver en egen del.

DEL 2 OM ÖVRE NORRLAND, VÄSTERBOTTEN, NORRBOTTEN, LAPPLAND och ÅNGERMANLAND KOMMER INNEHÅLLA BLAND ANNAT:

Allmänt
– Koncentrationslägret Storsien
– Spanska inbördeskriget, volontärerna från norr
– Samerna
– Tornedalningarna
– Finnarna
– Bönder
– vad är en norrlänning

Ångermanland
– Ådalen,  1931 och kampen före och efter
– Hammaren och skäran på socialdemokratiska standar

Västerbotten
– Klemensnäskravallerna
– Var tioende västerbottning ”kommunist” 2010
– Kommunister och socialdemokrater
– Det syndikalistiska spöket
– Trä och pappersndustrin, konflikter

Norrbotten
– Norrbottenskommunismen, attentatet mot Norrskensflamman
– Gruvorna
– Seperatismen
– Hotet från Öst
– Konflikten med samerna
– Tornedalen

Annonser
Kategorier:Historia
  1. november 10, 2010 kl. 11:47 e m

    SAC hade så sent som på 90-talet 7-800 medlemmar i Härjedalen. Men hög medelålder och utflyttning(Rationaliserigarna i skogsbruket på 80-talet var gigantiska, finns inget som ens liknar det i Sverige) , gör att det idag kanske är 200.

    Du verkar ha missat ”Röda veckan” i Söderhamn.
    Skotten i Ådalen kom ju till för att de strejkande var ute i sympatistrejk med marmaarbetarna i Söderhamn. Efter skotten så tog arbetarna makten i Söderhamn, men efter en vecka så gav de tillbaka den. Hela samhället styrdes från Folkets hus.
    http://www.algonet.se/~ssap/dokument/olsson.htm

  2. allaljuger
    november 10, 2010 kl. 11:52 e m

    Regionalism är en ganska intressant tes, det intressantaste i texten är ju dock hur du knyter till historiska händelser (danmarks krig mot sverige exempelvis) och på vad för effekter det gett för identitetsskapandet i de olika regionerna.

    jag bloggade själv om det här liiite smått innan, om vad som identifierar ett land och varifrån en ”lokal identitet” byggs ifrån, det är ju inte vad som står på passet osv, utan det är ju de seder, den kultur och så vidare som frodats där man bor. testa liksom att fira mårten gås i lappland, då ska du få se på hakor nere i golvet.. hehe. Precis som att kulturer och så skapar den identitet som råder i en region så skapar ju även de ekonomiska och framförallt politiska rörelsernas inverkan på samhällen en identitet, som det du skrev om att södra norrland var syndikalistiskt och syndikalisterna dominerade där.

    Skulle vara kul att läsa mer om den syndikalistiska republiken, eller vad man ska våga kalla det. hehe.

    Tror jag måste läsa inlägget ytterligare för att kunna skriva mer kommentarer, nu är den massiva texten liksom svept rakt av, men regionalism är intressant, och även identiteter och varifrån dem kommer. Vad man identifierar sig som, utöver ens ekonomiska status & position. (arbetarklass, överklass o.s.v)

  3. allaljuger
    november 10, 2010 kl. 11:53 e m

    + läs gärna det jag skrivit om just identifiering. ”Vad är sverige” hela den grejen.

  4. Gen Sek
    november 10, 2010 kl. 11:54 e m

    Eftersom jag till 50% är sur närking och 50% är jämte är det de sakerna jag kommer uttala mig om.

    I närke gäller tanken att vi är bäst, vackrast, klokast och att ingenstans är som hemma.
    Historiskt sätt finns vi inte som ”närkingar” utan man håller sig till den orten man kommer från, t.ex. Örebro, hallsberg, kumla, fjugesta. Annars är vi svear i allt. dock är det en STOR skillnad på svear och götar.
    Svear är Närkingar, Södermanlänningar, Västmanlänningar och i viss mån värmlänningar och upplänningar. Dock inte stockholmare.
    Götar är sopor som blev vega och kristna snabbt.

    Någon ”självständighetstanke” finns inte, eftersom det är från oss alla andra vill vara självständiga.

    Jämtland, precis som du skrivit en stark tradition av självständighet och ett ständigt hat mot sundsvall. (Spräng E75)
    Dock är JRA en bunt förbannade fjollor från söder med HP Burmann i spetsen. Dessa gillades i börjen inte av jämtar eftersom de driver med den jämtska självständighets tanken och språket.
    Dock vet jag inte hur det ligger till med den saken idag. Iallfall har de fått självständighten att bli ett skämt.

    ps. Sundsvallsbor är mer kända som Klyktattare. Eftersom de förr hade ett Y i regplåten.

    Sen till lite kritik: ”Skånskan har fortfarande idag mer gemensamt med Danskan och äldre nordeuropeiska språk.”
    Danska och tyska gick så sent som 1800-talets mitt genom PTK-BDG ändringen. Alltså ”tack” började uttalas ”tag”. En av anledningen varför danskan är fullständigt obegriplig.
    Skåningar har i viss mån tagit över detta, varför vet jag inte. Iallfall ska inte danska klassas som ett ”äldre nordeuropeiskt” språk.

    Hoppas det inte blev för rörigt, och att det kanske visar på lite fler första hands uppgifter.

  5. november 11, 2010 kl. 12:00 f m

    Jag tackar och bockar för alla tips och svar, jag är blott en lekman i ämnet även om jag ser mig som ytterst intresserad sådan 🙂 ”Röda veckan” är nu tillagd till texten 🙂

    Gen sek:
    Jag uppskattar din input om danskan och tyskan och dess interaktion med varandra som vi finner obegriplig – skåningarna tog väl helt enkelt till sig det för att det var tyskt 😀

  6. Gen sek
    november 11, 2010 kl. 12:53 f m

    haha inte omöjligt. Det var förövrigt Grimm bröderna som införde BDG-PTK. Alltså de som också skrev ner alla sagor.
    Iden är att man inte behöver artikulera lika mycket och således får ett bättre flyt i språket.
    Tyvärr har det lett till att man i danmark gått ifrån skriftspråket och talspråket har således fått en ökad utveckling.
    Problemen uppstår när man i danmark ”kapar” konsonater på slutet och den karaktäristiska gröten uppstår. Vilket leder till detta: http://www.youtube.com/watch?v=s-mOy8VUEBk

  7. november 11, 2010 kl. 12:54 f m

    alla ljuger:
    Sista delen (alltså den efter mastodontverket om norra norrland) kommer diskutera regionalism allmännt. Då får vi ta en debatt 🙂

  8. Centralgeograf
    november 13, 2010 kl. 10:33 e m

    Anton Nilsson satt i Härnösand och det var där händelsen du nämner skedde.

  9. Centralgeograf
    november 22, 2010 kl. 8:15 e m

    Men Härnösand ligger i Ångermanland och avsnittet behandlar Hälsingland och Medelpad.

  10. Sebbe, Förbundet
    november 24, 2010 kl. 10:34 f m

    Intressant post om man ser till de historiska redogörelserna för arbetarrörelsens aktiviteter runtom i landet. Kul också med lite lokalhistorisk kuriosa. Ibland vet jag dock inte vad i texten man ska ta på allvar eller inte, och har generellt sett svårt att se de samband du ser.

  11. Sebbe, Förbundet
    november 24, 2010 kl. 11:57 f m

    Förtydligande: Med sambanden menar jag då kopplingen du gör mellan vissa historiska händelser (en del väldigt långt tillbaka), lokal kultur och identitet och den politiska betydelse det skulle ha för människor idag. I övrigt tycker jag du gör en intressant analys när du tar upp det här med klass- och produktionsförhållanden och hur de påverkat folk runtom i landet.

  1. november 10, 2010 kl. 11:59 e m
  2. november 11, 2010 kl. 3:30 e m
  3. november 13, 2010 kl. 11:13 f m
  4. juli 11, 2011 kl. 8:40 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: